Farsdrottning på dubbla (salongs)stolar

Det är den första dagen för repetitionerna. De senaste dagarna har Carina Lidbom spenderat hemma i soffan och läst, läst, läst och analyserat manuset.

– Från och med i dag kör vi stenhårt. Och så fort jag kommer hem så sätter jag mig ner och ”slår in texten” till nästa repetitionsdag.

Uttrycket är skådespelarspråk för att råplugga. Med en nyskriven kome-di i handen finns det dessutom inga kända referenspunkter från tidigare uppsättningar.

– Det roliga med en nyskriven text är att jag får möjlighet att tillföra något själv också, eftersom det är första gången föreställningen kommer att ges.

Nu väntar en fyra-femveckors period, varav den sista är inför publik, innan urpremiären av ”Nu är det klippt”.

– Vanligtvis brukar en repetitionsperiod ligga på åtta veckor. Det är dygnet runt som gäller nu.

– Det finns absolut en tjusning i att jobba så, och en skräck och allting. Vissa dagar går det bra, då har man hittat rätt. Andra dagar är man fullständigt obegåvad.

Men så var det det här med dubbla roller.

Carina Lidbom spelar en nitisk skatteinspektör, och en svartsjuk hustru i polismundering.

– Det ska bli jätteroligt och en enorm utmaning samtidigt. Överhuvudtaget att spela fars eller komedi, det är svårt. Det är svårare att få folk att skratta än att gråta. Och med fars måste du dess- utom ha en viss teknik, du måste ligga steget före publiken utan att vara förutsägbar.

Kristianstads revy- och farskung Ingvar Andersson har sagt att ”fars är det svåraste som finns att göra på scen”?

– Jag tar komedi på största allvar och med stor seriositet. Det är därför man sitter timmar i soffan och analyserar, jag tror inte många tänker på hur djupt man egentligen måste gå in i texten och bearbetningen.

”Nu är det klippt” utspelar sig på friser- och tatueringsalongen Boris & Boris där Kristianstadsbon Janne ”Loffe” Carlsson har rollen som salongens allt-i-allo.

Joakim Nätterqvist, känd som hela Sveriges Arn, gör rollen som den ena, ”lite lös i handleden”, salongsägaren Boris.

Trots att man har stängt på lördagar gör Boris ett undantag för ett par som ska gifta sig. Dålig tajmning ska det visa sig, för vem råkar ha vägarna förbi om inte den nitiske skatteinspektören?

Men förvecklingarna slutar inte där. Brudgummens namn ska tatueras in, nålen slinter, otrohetsmisstankar haglar och oväntade besök gör entré.

– Det innehåller farsens alla klassiska moment – folk som inte ska träffas träffas, den ene ställer till det för den andre. Någon råkar göra fel och försöker skyla det med en lögn som bara leder till att man trasslar in sig i ett hörn och det blir konstigare och konstigare. Hela tiden med den tysta överenskommelsen att publiken vet allting.

Vad är det med lögnen som vi tycker är så roligt?

– Det är igenkänningsbart! Vi har alla gjort det. Titta bara på Håkan Julholt – en liten lögn om att inte ha gjort något fel, blir ett stort fel som man känner att man måste täcka upp. Och plötsligt har den lilla, lilla lögnen blivit en jättesnöboll som rullar ner och samlat på sig allt annat skit.

–Det är därför lögner är så kul – för oftast är det ju en sådan löjlig liten helt onödig lögn från början.

Du blir inte av med Janne ”Loffe” Carlsson. Ni gjorde ”Tiggarens opera” i Säffle under hösten , och nu är det alltså direkt på med ”Nu är det klippt”?

– Jag jobbade ihop med honom för första gången 1988 och sedan dess har vi då och då jobbat ihop. Vi är goda vänner och det var faktiskt jag som ville ha med honom i ”Nu är det klippt”. Det är med glädje jag inte blir av med honom!