Fartig veteranaction med Odenkirk

Ett bekvämt förortsliv, kan man tycka. Men något är knas och Bob Odenkirk ("Better call Saul") i huvudrollen lyckas kanalisera en inre pyspunka med sådan inlevelse att man nästan är beredd att förlåta filmens skrattretande syn på manlighet.

För en dag hakar familjen Mansells slentrianmässiga liv upp sig. Två beväpnade tjuvar gör inbrott och Hutch gör sitt bästa för att inte eskalera den våldsamma situationen när de hamnar i handgemäng med hans tonårige son. Alla inblandade, inklusive poliserna som anländer till huset när inkräktarna har flytt, verkar dock tycka att Hutch är en riktig tönt som inte passade på att göra lite tjuvmos med sin golfklubba när han hade chansen.

Alla andra män i filmen beter sig som psykopater, mer eller mindre, och det är enligt filmens logik en mer passande mansroll än den som Hutch representerar, en man som går till jobbet varje dag och tar hand om sin familj på ett helt vanligt markservice-plan.

Nåväl, det är kanske lite onödigt att fördjupa sig i detta då ett stadigt lager av ironi snabbt lägger sig över handlingen och förhöjer den en smula. Och det är väl här nostalgin kommer in i bilden; "Nobody" är filmen för alla som längtar efter lite lustfyllt pang-pang, så som det brukade vara när slaktande av namnlösa ryssar var en oproblematisk höjdpunkt i alla b-filmhjältars liv.

I explosiva möten med den ryska maffian (jo, den dyker alltså upp) får den såklart absolut inte helt vanlige Mitch – äntligen! – fatt i sitt inre, genuina jag – den där killen som får honom att känna sig levande och som bara råkar vara en känslokall massmördare. Det blir förstås löjeväckande men också ganska underhållande. Inspirerad av "Taken"-veteranen Liam Neeson visar en vältränad Bob Odenkirk att grå tinningars charm passar riktigt bra ihop med automatvapen.