Filmfonden måste bli synlig
Man kunde se viss symbolik när snön föll över Järntorget på torsdagsmorgonen. För inne på Draken presenterade Göteborg Film Festival världspremiären av Jan Troells Så vit som en snö. Troell som till sin film fått två av de fyra miljonerna ur den första potten från den skånska filmfonden som ytterligare en månad eller så drivs av ett interimsorgan med folk från Region Skåne och Film i Skåne. Om fondens framtida arbete, om visionerna, möjligheterna och hindren handlade en Cinemixträff i Folkets Hus, arrangerad av GFF och Film i Skåne. Frågan om var fonden skall ha sin administrativa bas, alltså vilken ort som blir Skånes motsvarighet till Film i Västs Trollhättan, var däremot inget som engagerade panelen. Ralf Ivarsson, verksamhetsansvarig vid Film i Skåne, har tidigare poängterat att en filmfond gynnar hela Skåne oavsett om dess säte finns i Malmö, Helsingborg, Kristianstad eller Klippan. Det primära syftet är att stimulera filmproduktionen i en expansiv region som även väntas locka kapitalstarka intressen från andra sidan sundet. tydligare än ivarsson var Göran Lindström, producent på Cimbria Film: ”Filmfonden skall inte ligga någonstans. Ett nytt Trollhättan är omöjligt. Det här kan inte bli en strukturfond med EU-stöd, och det gör den skånska filmfonden unik. Därför är det viktigt att politikerna förstår vilka möjligheter en filmfond kan skapa och skjuter till nödvändiga medel.” Det där är förstås en sanning med modifikation. För visst skall fonden finnas någonstans, vilket Ralf Ivarsson ”nästan” sade när han berättade att en kommun är på väg in som medfinansiär. Vilken lär vi dock inte få veta förrän senare i vår, efter bolagsbildning och utnämning av den ”profil” som i framtiden tar ställning till vilka projekt fonden stöttar. Ivarssons uttalande innebär samtidigt att interrimsorganet nu jobbar aktivt för att dryga ut kassan. Enligt undertecknade avtal stöttar Region Skåne årligen med tre miljoner, medan Svenska Filminstitutet står för den resterande av de totalt fyra miljoner fonden idag har att fördela. Sju-åtta miljoner var den ursprungliga målsättningen, påpekar Triangelfilms vd Mattias Nohrborg, och undrar samtidigt om samarbetstankar med SvT och näringslivet fortfarande finns. –Ja, svarar Ralf Ivarsson. SvT är engagerade i ett av de projekt - Mikael Kristerssons Ljusår - som fick ta del av potten för år 2000. Och inom regionen förs hela tiden diskussioner mellan kultur- som näringslivsenheten. lätt road verkar Ib Tardini, producent på danska Zentropa som bland annat står bakom Lars von Triers filmer. –Jag bor bara fem kilometer bort, men visste ärligt talat inte det redan fanns en grupp som arbetade med den skånska filmfonden. Skåne är intressant och vi kan gott tänka oss framtida samarbeten. Men för att lägga produktioner hos er, istället för i Köpenhamn eller Trollhättan, måste det finnas ekonomiska förutsättningar. Idag kommer man inte långt med två-tre miljoner. –Det viktigaste är, menar Tardini, att synas. Jag snackar logo, logo, logo. När folk vet att den skånska filmfonden har hjälpt till att finansiera Jan Troells film blir det också lättare att hitta de som vill vara med och betala nästa gång. Mycket arbete återstår. Men fonden är operativ och i mars bildas bolaget. Kvar står då frågan var kontoret skall ligga. Och oavsett vad den här panelen menar är det en fråga av betydelse, det vet kommunpolitikerna i Trollhättan. ANDERS MÅRTENSSON
