Gömd operaskatt i infantil kostym

Den mycket produktive och internationellt verksamme tyske tonsättaren Christoph Willibald Gluck (1714–1787) är framför allt känd för att ha förnyat operakonsten med ”Orfeus och Eurydike” (1762), ”Alceste” (1767) och ”Paris och Helena” (1770).

Nöje • Publicerad 20 januari 2012

Franska sopranen Mireille Delunsch gör titelrollen i Glucks sällan spelade verk.Foto:Foto:

Regissör Christoph Loy har bestämt sig för att se dramat ur barnens perspektiv, som en saga.Foto:Foto:

Av dem är det ”Orfeus och Eurydike” som oftast spelas. ”Alceste” är oförtjänt försummad. Det Kongelige i Köpenhamn har aldrig visat den förrän nu, efter 245 år. Det sker på operan vid Kongens Nytorv på Gamle Scene. I Stockholm gavs den senast på Gustav III:s tid. Drottningholmsteatern satte upp den 1998.

Det är Euripides grekiska drama ”Alkestis” från 400-talet före Kristus som ligger till grund för Glucks opera (finns på svenska i Hjalmar Gullbergs översättning). Gudarna har bestämt att kung Admetos ska dö, men också att han får leva om en annan person offrar sig. Hans maka Alceste erbjuder sig.

När Admetos får veta det blir han rasande och förtvivlad och vill dö med henne. Gudarna faller till föga och det blir happy end. Liksom i Glucks ”Orfeus och Eurydike” segrar kärleken över döden.

I Köpenhamn blir det främst en stor musikalisk upplevelse. Själva motorn i föreställningen är Concerto Copenhagen , den alltid lika alerta barockorkestern som Det Kongelige sedan ett decennium haft tillgång till, under sin sällsynt levande dirigent Lars Ulrik Mortensen .

Vidare medverkar en annan barockspecialist, den franska sopranen Mireille Delunsch i titelrollen. Hon lyfter föreställningen, särskilt i de båda utsökta ariorna i slutet av första och tredje akten, mångfasetterat, varmt, innerligt, tragiskt. Och så Det Kongeliges Operakor , kören, folket, som spelar en så central roll i denna opera.

Ytterligare två gästsångare medverkar. Den amerikanske tenoren Gregory Kunde övertygar som Admetos och den holländske baritonen är en myndig överstepräst. Husets egna sångsolister tar väl hand om de mindre rollerna.

Sedan är frågan i vilken mån man accepterar regin? Tysken Christoph Loy är i ropet runt om i Europa. ”Alceste” i Köpenhamn är en samproduktion med Festivalen i Aix en Provence och Wiener Staatsoper.

Loy har bestämt sig för att se dramat ur barnens perspektiv, som en saga från de vuxnas svårbegripliga värld. Han låter körsångarna skutta omkring med sina gosedjur, utstyrda i sjömanskostymer, kortbyxor och klänningar modell äldre med vita kragar.

Det må vara hänt, men lite längtar jag nog till Marianne Mörcks vackra, strama uppsättning på Drottningholmsteatern 1998.

Det var mer Euripides.

INTERNAL INTERNAL

Kjell A Johansson

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.