Häftig indie från LA
Bland det häftigaste man kan se på indiescenen just nu är Los Angeles-kvartetten Warpaint. Med sin egensinniga och friska postpunkgothpop byggd på lika delar skimrande gitarrspel i toppen och stundom rejält dansanta beats i botten får bandet Malmöpubliken att för en stund glömma det minst sagt usla festivalvädret med hällande regn och låga sommartemperaturer.
Gitarristen Emily Kokal har en subtil scenpondus. En naturlig coolhet som stärks när hon först skickar i väg de vackraste tonkaskader med sitt härliga plockspel, för att i nästa leverera vokala insatser av minst lika lockande karaktär. En röst så där självklart klar och gripande.
Men det stannar inte där. Warpaint har mer av samma kaliber i Theresa Wayman . De båda turas om med leadsången och får dessutom högklassig uppbackning av basisten Jenny Lee Lindberg .
Vid trummorna jobbar Stella Mozgawa som om det inte finns någon morgondag. Hennes smarta, samtidigt lätt aviga spel tillför bandet en säregen energi. Det är hon som med sitt ibland detaljrika, men lika ofta stenhårt taktfasta komp, får Warpaint att sticka ut än mer.
Upplevelsen av ett band som verkligen jobbar ihop blir högst påtaglig. Arrangemangens alla små vindlingar bygger hela tiden upp nya förväntningar.
Med bara två album i ryggen har kvartetten redan blivit ett hett namn. Kul att se att så många trotsade vädrets makter för att ta del av Warpaints scenbravader. Och trots ett förhållandevis kort set lyckades bandet övertyga rejält.
I låtar som ”Keep it healthy” och ”Undertow” händer det något extra. Hjärnan får jobba dubbelt när smått psykedeliska klanger möter Mozgawas finurliga beats. Allt sveps samman. Hypnotisk variation.
