Han visar den blodiga konflikten
VENEDIG. – Vad omvärlden kan göra for att hindra att det inte blir fullt krig också i Makedonien? Att se oss som bor i Makedonien som medborgare i staten Makedonien – inte som medlemmar i olika etniska grupper! Det är denna syn som skapar konflikter, som ar dåliga nyheter for oss i Makedonien. Milcho Manchevski, som vann Guldlejonet 1994 med sin debutlångfilm, Innan regnet faller, besvarar min fråga om dagens Makedonien, med viss sorg och ilska. Hans nya film Dust, som öppnade 2001 års internationella filmfestival i Venedig handlar också den om Balkan, men i historisk tid – 1912, då Ottomanska riket ockuperade Balkan. En ”Balkan Western” har han kallat sin omstridda, provokativa film som mixar olika tidsplan, Balkan historisk tid med New York, nutid. ”Cirkeln är inte rund- tiden dör inte” var en fras som kom tillbaka tre gånger i Manchevskis Innan regnet faller. Då sa han till mig i Venedig, att lokala konflikter startar i en ”ond cirkel”, som sedan ledde till krig. Men om cirkeln inte var rund – blev det inget krig. Men i Manchevskis nya film har konflikterna på Balkan utvidgats, så att han inte kunde spela in filmen i Kosovo som planerat. Kriget kom, han fick hela tiden flytta inspelningsplats. Dust är en mycket blodigare film än hans tidigare, hans visuella pregnans har blivit med vildsint, med makabra dödsscener i kriget mellan gerillan i Makedonien och ottomanska rikets soldater. Mixat med svartvita bildsekvenser mellan unga män och kvinnan de älskar, gjord som en rockvideo. Plus scener där en gammal sjuk kvinna berättar gerillans historia för en svart ung kille som försökt råna henne. Det finns en stor sorg och desperation i Dust, som fastnar i sin egen estetik. Det finns heller ingen riktigt story i filmen. Men det verkligt problematiska är skildringen av de turkiska soldaterna, grymma med sitt hysteriskt pipande skratt. Det kan orsaka problem, inte i Italien, där den nya konservativa regeringen i stort sett hatar filmfestivalen i Venedig – den är for radikal for Berlusconi och högern. Trots att festivalen startades av Mussolini 1943 och är en av världens äldsta filmfestivaler. Men man kritiserar Hollywood och amerikansk film vinner (i stort sett) aldrig i Venedig. Men bilden av muslimer i Manchevskis film kanske gillas av de konservativa i Italien -och Tyskland dit filmen också sålts. Annars har tyska pengar finansierat till en stor del alla filmer jag hittills har sett i Venedig, till och med en indisk komedi av Mira Nair, Monsoon Wedding, en underbar film om alla turer kring ett traditionellt bröllop där man talar engelska, hindi och punjabi. Mira Nair som tidigare gjort allvarlig film visar här sin stora begåvning för komik men skildrar sina personer med stor kärlek. I ett Indien mellan den moderna tekniken, datorer, mobiltelefoner etc och den urgamla traditionen för relationer mellan män och kvinnor. Hennes film borde vinna något pris i Venedig.
