Helgjutet samspel på hög nivå

Huaröds kammarorkester, med solisterna Peter Jablonski (piano) och Urban Agnas (trumpet), dir Mats Rondin. Hässleholm kulturhus 4/2

Fem gånger beröm, till orkestern och dirigenten, solisterna, programmet, lokalen, samt publiken.

Sålunda är det lätt att räkna ut att det var en toppkonsert som Huaröds kammarorkester bjöd på denna gång. Deras turné över en långweekend avslutades i Hässleholm i söndags och jämfört med ”brand-ridåkonserten” i samma lokal för cirka en månad sedan – med Per Tengstrand som solist – var skillnaden stor.

allt kändes mer helgjutet. Som om alla inblandade hade vuxit. Lägg därtill ett mer spännande program och ett lysande samspel i huvudnumret mellan solisterna och orkestern.

Den röda salongen i Hässleholm kulturhus var vackrare än aldrig förr, med en enkel men fin belysning på de röda skärmarna bakom orkestern, och akustiskt lät det fylligt bra. Här kan Huarödarna känna sig hemma och kanske kan de bli det husband som kulturnämndsordförande Anders Åström gärna vill kalla dem. Åtminstone är det vaket av Hässleholm att knyta Mats Rondin och hans vänner till sig och tydligt markera att samarbetet skall fortsätta.

Och lika hemma som orkestern börjar känna sig i Hässleholm, lika hemma tycks pianist Peter Jablonski känna sig med Rondin och den unga orkestern. Spelglädjen inte bara märktes, den kändes. Och med den säkre trumpetaren Urban Agnas som sista länk gavs pulserande liv åt Dmitrij Sjostakovitjs sprudlande Pianokonsert nr 1.

Verket är variationsrikt och humoristiskt, men rymmer också mörka strofer och Jablonski lyckades med bedriften att vara både en snabbspelande virtous, piskande bandledare, humorist och en tvivlande individ. Och allt med stor personlighet, där man i det inledande temat anade nordisk folkton.

trumpeten är verkets enda blåsinstrument, har inte alls lika mycket speltid som pianisten, men utgör själva grädden på moset och Urban Agnas spetsade verkligen anrättningen. Hans trumpet sjöng. När återkommer han som ensam solist?

Visst, pianokonserten är ett medryckande och insmickrande stycke musik, men framförandet tog fram dess bästa kvaliteter, inte minst i den långsamma och innerliga andra satsen – lento. En seger för alla inblandade.

Kvällen inleddes med mindre smicker, men med stor musikalitet och koncentration. Mikael Edlunds Upplöst fönster (1995) är ett tätt stycke som bygger på klanger och samspel, där ljud rullar mellan instrumenten, där rymden och lugnet byts mot en allt intensivare puls i andra delen.

Slutet, aah. I en stegrande final körs samma strofer om och om igen, men där till slut allt ebbar ut i en långt utdragen ton, avbruten emellanåt av slag och spel mot några av instrumentens strängar.

Efter paus en klassiker; Arnold Schönbergs tondikt Verklärte nacht. Mjukt, vackert och spelat med en mäktig känsla. Det här är poesi, knappt hundra år innan Edlunds komponerade sin poesi. Inom kort kommer Verklärte nacht att spelas in på cd, där det får sällskap av Haydns cellokonsert med Mats Rondin som solist. Och nästa gång Huarödsorkestern är tillbaka är det med just Rondin som solist.

SUNE JOHANNESSON