Helhet utan charm och originalitet

Nöje • Publicerad 11 juni 2001

Heartbreakers, amerikansk komedi 2001, Regi: David Mirkin. Manus: Robert Dunn och Paul Guay. I rollerna: Sigourney Weaver, Jennifer Love Hewitt, Gene Hackman, Ray Liotta, Anne Bancroft, Jason Lee, Carrie Fisher, Nora Dunn med flera. Längd: 2 tim 3 min. Tillåten från 7 år. Visas på Filmpalatset, Bromölla. Riktig lyckad film brukar uppstå då summan av helheten är större än de enskilda delarna. När skådespelet, manuskriptet, fotot, klippningen med mera inte bara uppfyller hög kvalitet i sin egen rätt utan också tillsammans frammanar något större | i bästa fall en aura av filmisk fulländning. De flesta filmer har dock nog svårt med att ens få en handfull av sina beståndsdelar att uppnå någon acceptabel kvalitet. Är det inte manuset som fallerar så är det regin som lyser med sin frånvaro. Sedan finns det filmer som faktiskt lyckas genomföra alla bitar med bravur men som ändå saknar det lilla extra som skulle föra den till högre höjder. Heartbreakers har en utmärkt samling skådespelare, ett väloljat manus och en komedikunnig regissör, men saknar som helhet all form av charm och originalitet. Historien om en mors och en dotters gemensamma sol-och-vårarbravader, uppfyller de flesta förväntningar man kan ha på en dylik filmfars vad det gäller finurliga skojarmetoder, överraskande vändningar och smart dialog. Karaktärerna förses med skruvade egenheter och försätts i komiska situationer på löpande band, ändå vill inte det spontana skratten infinna sig. Problemet är att man har sett allt förut, med andra skådisar i andra miljöer, men med samma upplägg och resultat. Därför lyfter aldrig varken den verbala eller fysiska humorn under filmens gång, utan parkerar sig istället på puttrande tomgång i två timmar. Gene Hackman gör en lysande insats som ohygienisk miljardärgamling och väger på så vis upp Jennifer Love Hewitts stelbenta gestaltning av den välformade och lättklädda förförardottern. Hennes oengagerade spel är tveklöst orsaken till att samspelet med Sigourney Weaver i rollen som förbrytarmodern, aldrig tänder till trots Weavers desperata försök. På liknande sätt förmår aldrig Heartbreakers som film få igång sin publik, trots att den uppvisar lovande beståndsdelar på flera plan. MAGNUS RUTBERG

SAXO

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons