Heter vad den är – och lite till
Teater
"Sängkammarfars". Av: Alan Aykbourn. Regi: Bengt Larsson. På scen: Kristina Runklint, Marcus Frennemark, Jimmy Sjölund, Annie Hultén, Annika Blomqvist, Torbjörn Arvidsson, Birgitta Lowén och Johan Lindman. Med HeTS på Hässleholm Kulturhus, premiär 1 december.
Föreställningen ger vad titeln antyder och lite till. Fars i sängkammarmiljö, men fördelat på handlingar i och sinsemellan tre förevisade sovrum samt ett antytt.
Centralt på scenen, i den av Jill Ohlson signerade och funktionella scenografin, möter vi det äldre paret (Runklint & Frennemark) där bekymmer om barn och läckande tak hindrar en tynande lust till erotiska äventyr att nå längre än till missförstådda antydningar.
I sängen till vänster hamnar Kate (Lowén) under en allt tyngre last av ytterkläder, representativt för den oönskade starten på hennes och mannen Malcolms (Lindman) inflyttningsfest. I höger säng ligger en tillfälligt handikappad och självömkande Nick (Arvidsson) som på grund av tillståndet tvingas se sin frustrerade och uttråkade fru Jane (Blomqvist) gå ensam till nämnda fest.
Väl där hamnar hon i passionerad omfamning med sitt ex Trevor (Sjölund), det äldre parets son, en situation som ytterligare krånglas till av att Trevors nuvarande fru, den minst sagt jagförsvagade Susannah (Hultén), blir vittne till densamma.
Där har ni startpunkten för relationsracet ifråga, för den exposé av mänskligt tillkortakommande och allehanda patetiskt umgängessprattel som följer, varav det mesta är på gott och ont skrattretande.
Sålunda, låter sig premiärpubliken roas gott åt det som serveras, inte minst åt det nyinflyttade parets cirkus kring gästers festsabbande problematik och mannens överraskningspresent åt hustrun, förevisande sann hemsnickarglädje med IKEA-ångest i botten.
Jan Bäcklin
noje@kristianstadsbladet.se