I gammelfarfars spår
Fyra år i London fick räcka. "Stor och stökig stad", säger Maximilian Bratt som istället tog karriären till Wien.
– Jag räknar mig som boende och verksam i Wien numera, men under långa perioder har jag befunnit mig på turné. De senaste sex månaderna, till exempel, har jag spelat mycket i Sverige.
Och Maximilian Bratt säger att han trivs med att komma hem.
– Visst, det är härligt. Dels för att Sverige är ett fint land, men också för att här hemma slipper jag känna mig konstig... eller exotisk. Här förstår alla vad jag säger.
Christianstad Symfoniker får alltså storfrämmande till helgen. "En fantastisk musiker", blir omdömet när dirigent Patrik Dahlbom pratar om Maximilian Bratt, 26. Och Dahlbom är inte mindre inspirerad av att Kristianstad är utsatt på Bratts släkttavla. Gammelfarfar hette Einar Olausson och i det tidiga 1900-talet var denne Olausson verksam musiker/ tonsättare i just Kristianstad.
– Vi skall naturligtvis uppmärksamma detta i samband med konserten, lovar Dahlbom.
Men Maximilian Bratt, medveten om sitt musikaliska arv, lär inte själv presentera något av Einar Olaussons verk:
– Han skrev marschmusik. Det finns tydligen noter kvar, men inget som är skrivet för solist eller symfoniorkester.
I stället kommer Maximilan Bratt till stan för att vara gästsolist med Chopins "Pianokonsert no.2" samt Sarasates "Carmen Fantasy" för violin och orkester. Bratt är med andra ord fullfjädrad såväl vad gäller piano som violin, något han inte ser som märkvärdigt:
– I mitt fall har det bara blivit så här, det är inget jag kan förklara. Men det är naturligtvis en fördel att behärska olika instrument när konkurrensen på musikernas arbetsmarknad bara blir tuffare.
Maximilian Bratt växte upp i Stockholm. Han åkte till London för musikens skull, men valde alltså att bosätta sig i Wien. Bratt berättar att musiken alltid funnits i familjen. Pappa är cellist, mamma pianist. Och längre tillbaka hittar vi gammelfarfar Olausson.
I dag är Maximilian Bratt efterfrågad på de stora scenerna, men 26 år ung inser han att det fortfarande finns många utmaningar.
– Jag tänker inte på att spela specifika verk eller att få jobba på någon särskild scen. Den viktiga utmaningen är att fortsätta lära och att på så sätt hela tiden bli en bättre musiker.
Anders Mårtensson
anders.martensson@kristianstadsbladet.se
