Isidor tar nya musikaliska tag på kullen

Isidor är ett lamadjur, bosatt på musikerparet Helena och Mats Rondins mark. Att han också har en musikfestival har han säkert ingen aning om.

– Hur gammal han är? svarar Mats Rondin. Snart 20, pigg och frisk.

– Ett tag hade han sällskap av ett annat lamadjur, Theodor, som tyvärr dog. Även om de så småningom blev vänner, har vi aldrig vågat skaffa en ny lama, Isidor rymde nämligen när Theodor kom, säger Helena Rondin.

Ägorna i utkanten av Huaröd har en mjuk kulle och är öppet inbjudande. En skogskant markerar gränsen på motsatt sida från bostadshuset, där också den låga stora scenen finns. Det är här musikfesten Isidors kulle håller till. I tio år höll de på, med en snabbt ordnad premiärårgång 1997 till finalen 2007. Som mest besökte cirka 2 500 personer festivalen, som hade en egen tydlig linje (med Helena Rondins ord): ”Bra musik är bra musik, oavsett genre.”

– I dag är det vanligare med crossovers än när vi drog igång, säger Mats Rondin, själv etablerad dirigent och cellist i klassiska sammanhang. Gränsöverskridande musikmöten har både han och Helena alltid uppskattat, vilket även märks i ”deras” orkester, Huaröds kammarorkester som gärna plockar in solister från diverse olika håll.

– Men det handlar aldrig om crossovers för dess egen skull, fortsätter Helena Rondin, utan om att på Isidors kulle låta musik och musiker av högsta klass mötas.

Det mesta är sig likt

Det där gällde inte bara då, utan också i dag. För när Isidors kulle återuppstår på lördag är det mesta sig likt. Det kommer att spelas på två scener, dels den låga utescenen, dels den högt placerade scenen i en lucka på väggen. Musikgenrer mixas. Musiker möts och gör saker både på egen hand och i nya konstellationer. Husband är Huaröds kammarorkester och Isidor Group (”trots att den hela tiden byter medlemmar är det gruppens namn, det är lättast så”, menar Mats Rondin). Överraskningar och hemliga gäster kan (lär) dyka upp.

– De musiker som kommer hit får vara beredda på utmaningar, några divor har vi inte plats för, förklarar Mats Rondin och berättar lite om lördagens gäster:

Jazz och en joker

– Victoria (Tolstoy) gör att det givetvis blir en del jazz, men hon kommer också få göra låtar hon aldrig tidigare framfört. Bengan Jansson är en joker, som passar perfekt för vårt koncept. Han har spelat med von Otter, men också figurerat i både folkmusik- och jazzsammanhang. För mig är han en varm musiker, som sprider god stämning. Hans Pålsson är en favorit i repris, bred inom den klassiska musiken. Även han kommer att överraska i några inslag på lördag. Och så kommer tyska Carolina Eyck, världsledande på det udda, och för många okända, instrumentet theremin.

Nöjda med artisterna

Både han och Helena Rondin är nöjda över startfältet, återstår att få också vädret och publiken på sin sida. Hittills har inte biljettförsäljningen nått upp till de tidigare höga nivåerna.

– Vi hoppas det okända fortfarande lockar, säger Mats Rondin och syftar på att ingen fullt ut vet vad som väntar under de fyra fem timmar som den musikaliska festen beräknas pågå, inte ens han eller Helena.

Om det blir en fortsättning 2015 vet de inte i dag, det får utvärderingen visa så småningom.