Jubel för Sandström och hela tubabandet
Birth of the cool.
Nisse Sandström, Kjell-Åke Persson, Marinens musikkår m.fl.
Kammarmusiksalen, Kristianstad
22 februari
Ta jazzikonen Miles Davis. Blanda honom med legendariske arrangören Gil Evans och krydda med megastjärnan barytonsaxofonisten Gerry Mulligan.
Vad får ni då?
Jo, Miles Davis fantastiska så kallade Tuba-band med inte bara saxofoner, trumpet och trombone utan också i jazzsammanhang så exotiska instrument som valthorn och just – tuba!
Det blir hur svängigt jazzigt som helst. Det kan en hundrahövdad publik i Kristianstad intyga. Kammarmusiksalen i Kristianstad har blivit ett tämligen trivsamt vattenhål för jazzälskare i vinter. Nyss var här en swingkväll som fick folk att jubla, senast en hyllning till jazzikonen Miles Davis och en av hans mest spännande perioder som musiker.
Tänk er själva att plocka ihop sex blåsare och kompgrupp och krydda soundet med i jazzsammanhang så ovanliga instrument som valthorn och tuba. Det var precis vad Miles Davis gjorde i samarbete med Gil Evans och Gerry Mulligan.
och det är just det som den svenske tenorsaxofonisten Nisse Sandström återskapat ihop med sex unga musiker från Marinens musikkår i Karlskrona samt Kristianstads egen trumpetstorhet Kjell-Åke Persson och en välbekant kompgrupp med bland andra Pelle ”Trazan” Jonasson vid trummorna.
Självklart har denna miniturné som startade i Växjö i veckan och avslutas i Helsingborg på söndag, döpts till Birth of the cool efter den banbrytande LP:n Miles Davis spelade in 1949. Jag hörde bandet i torsdags kväll och njöt i fulla drag.
Ta till exempel låten Venus de Milo skriven och arrangerad av barytonsaxofonisten Gerry Mulligan. Här fick sig publiken en dos avspänd, svängig jazzmusik med den för Mulligan så typiskt dova klangen drivande på i botten. Det fortsatte med ytterligare ett Mulligannummer där jag kanske tyckte att trumpeten i emsemblespelet emellanåt blev för markant men det var nog bara ett olycksfall i arbetet. För när bandet nådde fram till låten Goldchild satt den totala klangen där perfekt och visst var bandledare Sandströms tenorfight med barytonblåsaren Peter Sarrin något att minnas.
valthornisten Peter Karlsson gjorde också ett outplånligt intryck i två nummer, Speculation och My One And only love där hans vackra varma ton framför allt kom till sin rätt i den sistnämnda låten. Och jag kunde inte låta bli att fundera över hur en duett med trombonisten Lasse Hedlund kunde utvecklats?
För visst ligger de båda instrumenten klangmässigt nära varann, ja någonstans hörde man nästan litet av Tommy Dorseys vackra tromboneröst sväva genom rummet även om det inte var han utan JayJay Johnsson eller Kay Winding som på sin tid brukade sitta in i orginalbandet.
Slutligen några rader om Nisse Sandström själv, denne gudabenådade saxofonist som bland annat gav oss ett långt, härligt tenorsolo i låten Decetion.
Då jublade inte bara publiken utan även hans medmusikanter, ja Kjell-Åke Persson log över hela ansiktet, reste sig upp och bugade för prestationen.
Själv reser jag mig gärna och bugar för både Sandström, Tuba-bandet – och för Kjell-Åke Perssons alltid lika spännande trumpetspel!
ULF MATSON
