Kammarspel i skräck

Per Morberg är tydlig. Det här jobbet, skådespelarens, är på allvar. – Jag kommer från Keve Hjelms skola. Gillar Thommy Berggren och Marlon Brando. Vi är inte många kvar. Ändå menar Per Morberg att svenska skådespelare tillhör världens främsta. – Vi kan aldrig konkurrera med Brad Pitt och Johnny Depp om huvudrollerna i Hollywood. Men om vi väl får chansen där, som Stellan Skarsgård och Peter Stormare har fått, blir det oftast väldigt bra. Även om det handlar om marginella insatser som ”finnen”, ”österrikaren” eller ”norrmannen”. Morberg säger att han gärna vill jobba med det engelska språket, både inom teatern och på film. – Och så vill jag förstås spela klassikerna – Hamlet, Linje lusta, Fadren, Dödsdansen, Richard III. Att han inte bara förekommer i så kallat ”respekterade” sammanhang – Morberg har genom åren varit synlig i såpor som Rederiet och Vita lögner – förklarar han med skådespelarens situation i det lilla landet Sverige. – Här tjänar du inte 300 miljoner kronor på en roll. 300000 möjligen, om rollen är riktigt stor. Om jag bott ensam, i en etta på söder, kunde jag suttit hemma med baskern på och verkat svår. Men nu är det inte så, jag har fem barn. Han tvekar dock inte när det gäller tv-såporna: – Jag tycker själv att jag har gjort ett bra jobb med mina karaktärer. Men jag hoppas att jag aldrig mer behöver ta sådana roller. Per Morberg är aktuell efter den manliga huvudrollen i tv-serien Fru Marianne. Han fick sitt genombrott med storfilmen 1939 och har sedan dess synts i alla möjliga sammanhang – från Rederiet och Beck-filmatiseringar till tungt teaterspel (Hamlet, Spindelkvinnans kyss). I Beck spelade Morberg kommissariens (Peter Haber) närmaste chef – utan att vara rakt igenom sympatisk. – Men han är inte elak. Jag har gestaltat betydligt värre typer. Mitt enda fokus, oavsett roll, är att de som tittar verkligen skall tro på mig. Sedan kvittar det om jag spelar bög, polis eller psykopat. Idag gästar Riksteatern Bokelundsskolan i Sölvesborg. Det är turnépremiär för Lida (spelas också i Kristianstad 3 oktober, samt i Hässleholm 7 oktober), Stephen Kings bästsäljare som dramatiserats av Simon Moore och nu presenteras i regi av Göran Stangertz. Per Morberg är författaren Paul Sheldon som efter en olycka tas om hand av sin största beundrare, Annie Wilkes (Ia Langhammer). Det är ingen slump att Annie hittar Paul vid vägkanten; hon älskar författarens böcker, vet att han varje vinter hyr in sig på ett hotell i närheten och kör ofta samma vägar. Det är däremot inte väntat att hennes omtanke och gästvänlighet snart blir rena mardrömmen för Sheldon. Han blir en sängliggande fånge, Lida utvecklas till ett intensivt och skräckinjagande kammarspel. – Boken är inget litterärt storverk, men filmen, med stort spel av Kathy Bates (Oscar för rollen) och James Caan, blev väldigt lyckad. En tuff jämförelse för oss. – Å andra sidan, fortsätter Per Morberg, tycker jag själv att Lida passar bäst på teatern. Dessutom gör vi pjäsen ganska filmiskt, med 15-20 olika scener som löper som tablåer. Svårspelat? – Nja, en del av replikerna kan verka banala, men det gäller att ge karaktärerna liv – på samma sätt som Bates och Caan gjorde i filmen. Då blir det trovärdigt. Per Morberg säger att regissören, Göran Stangertz, är en fröjd att jobba med. – Det betyder mycket att Göran själv är skådespelare, det gör honom handfast och konkret. Dessutom är han en förtjusande människa. Stangertz är också en person med hög arbetsbelastning, nyligen tillträdd som chef vid Helsingborgs Stadsteater och aktuell på samma scen med sin tolkning av Gökboet efter Ken Keseys roman. – Göran bor ju här i Skåne, därför har Ia och jag jobbat ganska självständigt den senaste tiden, förklarar Per Morberg. Som inte har något emot att turnépremiären äger rum i lilla Sölvesborg. – Det är Riksteaterns princip, ett rättvisekrav att erbjuda god teater i landets alla teatersalonger. För mig som skådespelare spelar det ingen roll var scenen finns, jag kan spela teater i en korvkiosk om den fungerar för ändamålet. ANDERS MÅRTENSSON