Kent ger vad publiken vill ha

"Som om vi inte visste!" Att skriva en positiv Kent-recension är lite som att lägga orden i mun på ett hängivet Kent-fan. De är många. De är starka. Har makt att rösta fram sitt band till landets bästa. Grammissarna haglar. Visst var det sju senast? Samtidigt går det inte att förringa den kraft som Stockholmsbandet har förmåga att ge.

Nöje • Publicerad 16 mars 2008

Ja, jag vet att de ursprungligen är från E-tuna. Men hör Jocke Bergs texter. Förstå hur intim han har blivit med sin nya hemstad. Den med minsta insikt i en natt på stan i 08-regionen vet hur på kornet han träffar. Blåljusen på Tegelbacken. Omsjungna i "LSD, någon?" från senaste succéalbumet "Tillbaka till samtiden". Och det är vår. Och det är is på Riddarfjärden. Så precis på pricken att man får gåshud. Samma sak i "Columbus".

Berg sökte och fann. Ett nytt liv i en okänd stad. Och det är en av samtidens bästa Stockholmsskildringar - inte bara som fysisk plats, utan även som en slags mental hemvist. Staden som suger i sig landsbygdens folk. Äter upp den svage, spottar ut den starke. Ger igen och tar emot.

Närmare 2500 personer hade sökt sig till Kristianstads idrottshall i lördags kväll. Det blev ett möte med ett genomrutinerat Kent. På gränsen till överrutin emellanåt. Ändå inte.

Kent må ha landets just nu mest genomtänkta scenshow. Det är en totalupplevelse i flera dimensioner att se en Kentkonsert 2008. Ljuset är fantastiskt. Den elektroniska backdroppen med sitt konstnärligt eggande bildspel tar stundom andan ur en. Och laserljuset klipper din lugg i snygga snitt.

Kanske att det inte hade varit värdigt med mindre. Samtidigt är det ett utanpåverk, som, om så bara ljudanläggningen hade fungerat, hade känts helt överflödigt. För det är trots allt i låtmaterialet Kent har sin verkliga styrka. Det spelar fan ingen roll om de kör en hundra år gammal kioskvältare som "Om du var här" eller färska "Ingenting". Kent ger publiken det publiken vill ha, utan att den ens vet om att det är det den vill ha. Sånt tyder på fingertoppskänsla.

Blir uppriktigt imponerad av bandets förmåga att leverera komplexa låtbyggen. Skramlig indiepop menar någon. Feg rock säger en annan. Och nog kan bandet ibland sägas vara ett musikaliskt svensksvar på Manic Street Preachers. Men summa sumarum, är det invändningar utan relevans. Kent kan sin sak. Kent har själ. Kent har integritet. Det senare en alarmerande bristvara i artistvärlden just nu. Konstigt att inte fler fattar grejen. Det är väl rimligen bara att peka på Kents framgångskurva för att få den ekvationen att gå ihop.

Ingen med sorg i hjärtat över en förlorad relation, kan stå oberörd inför "Generation ex". Ingen med hjärnceller i behåll kan förringa orden i "Palace & main".

Bra Kent. Ni fattar. Vi fattar. Allvaret. Styrkan i att inte le i onödan. Att ge men inte ta för givet. Kan inte annat än respektera en sådan attityd.

Christer Paulstrup

SAXO

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.