Lundell trivs på vägarna
Singeln S:t Monica låg nyligen på singellistans förstaplats. Albumet Club Zebra ska färdigställas efter turnén och släppas i höst. Därefter blir det en ny turné.
– Min idé är att sätta en rockklubb på hjul, att det ska bli någon form av klubbkänsla var vi än spelar. Men litet och intimt kommer det inte att bli. Om hösten blir lika lyckad som Lundell hoppas är det möjligt att turnerandet fortsätter ett bra tag.
– Blir det roligt finns det ingen anledning att stänga igen. Då lär vi nog hålla på åtminstone över nästa sommar. Men är jag helt slut i jul så kommer jag nog att skriva en roman nästa år.
Trots en lång karriär finns det mycket kvar att utforska. Hemma i lägenheten på söder i Stockholm finns skisser på tio-femton projekt som kanske kommer att bli verklighet.
– Men jag vill inte bort från rockmusiken just nu. Jag har liksom fastnat i en intensiv kärlek till den. Det är mitt liv. Jag har lyssnat på rockmusik sedan jag var sju år. Trots 31 album, nio romaner och fyra diktsamlingar har många av de tusentals artiklar som skrivits om Ulf Lundell genom åren ofta handlat om helt andra saker.
Att han har gift sig, skilt sig, fastnat i alkoholberoende, blivit avgiftad, fått återfall, velat flytta från Sverige, är en lycklig man, har skrivit ett argt brev till en recensent och nu senast – att han joggar åtta kilometer om dagen.
Det där sista blev ett helt uppslag i Expressen, en bedrift som få andra svenska artister skulle lyckas med.
– Det blir så fånigt och komiskt eftersom jag på något sätt har varit en offentlig sjukjournal.
Alkoholist, deprimerad, lycklig man - och nu joggar fanskapet också.
Dessutom joggar jag inte åtta kilometer om dagen för det orkar jag inte. Varannan kanske – när jag inte turnerar. Många identifierar sig med och känner igen sig i Ulf Lundells plattor och böcker. Så till den grad att grabben som blev artist för att han längtade efter att få vara med i en rebellisk rockvärld nu kallas folklig.
– Jag känner mig väldigt kluven till det. Jag förstår ju att Lasse Berghagen har blivit vår tids nya landsfader, hur det nu har gått till. För mig är det ännu en obegriplighet som gör tillvaron alltmer overklig, men det är väl folkligt. Jag kanske också har en viss sorts folklighet, men då är jag en folklighet på tvärs.
Skulle du kunna ställa dig i ”Allsång på Skansen” och sjunga ”Öppna landskap”?
– Nej, för mig känns det lite väl trivselfascistiskt. Jag kan inte komma ifrån det, jag kommer från en annan tid, jag får ångest av det där programmet. Jag förstår att vårt samhälle är sönderslaget och att vi har ett oerhört behov av att komma samman och det där är väl ett uttryck för det.
ANDREAS UTTERSTRÖM
TT SPEKTRA
