Lyckoraket i tre steg

The Soundtrack of Our Lives, Silverbullit och Euroboys.

KB, Malmö 30/3

Snacka om trestegsraket! Norska Euroboys drog igång motorn, Silverbullit med karismatiske sångaren Simon Ohlsson flög oss rakt upp i stratosfären. Och när The Soundtrack Of Our Lives tog vid var det bara att fortsätta ut i rymden. Var vi till slut hamnade är oklart.

Men planeten KB var fylld till bristningsgränsen av glada dansande människor som trots rejält blöta öl- och vattenregn, bord fyllda med glas och flaskor som slog i marken med väldiga brak, folk som snubblade och föll in i varandra, bara utstrålade lycka. Sällan har jag mött så många glada miner en fredag i Malmö. Alla verkade på topp vilket givetvis smittade av sig på de scenarbetare vi var där för att studera och uppleva.

Faktum är att Ebbot Lundberg, sångare i TSOOL, såg ut att mysa och må som aldrig förr. Inte undra på att han i ett exalterat ögonblick kände sig dristad att utbrista: ”KB måste vara det bästa jävla stället i hela Skandinavien!”

Alla höll givetvis med.

först ut var euroboys, nog ett oskrivet kort för många. Åtminstone några takter in. Men som på en given signal inser publiken att något utöver det vanliga ljuder genom lokalen. Genast sluts det upp framför scenen. Gitarristen Kåre Pedersen tillhör de fingerfärdigas skara. En sån som kan knäppa iväg ett solo som väcker avundsjuka hos varje hobbygitarrist.

Men det handlar aldrig om uppvisningsspel. Tvärtom är sextetten från Oslo ett samspelt team som gärna låter musiken gå sin egen väg. Gruppens groove-orienterade rock med tydlig doft av brittiskt 60- och 70-tal gör sig synnerligen väl live. Instrumentala Deliverance är ett riktigt mästarstycke, kryddat med somrigt vemodiga toner från munspel och harmonica (munpiano).

Silverbullit har med sitt färska andra album Citizen Bird förvånat många. Göteborgskvintetten drar mot det psykedeliska, fast utan att förlora i tempo. Det är intensivt och sinnesvidgande på samma gång. Lite som ett extrovert Spiritualized.

Konsertöppningen är fenomenal. Två kanonalster på rad, Joy och Star, får det att bubbla av rockglädje inombords. Simon Ohlsson lever sig in helt och hållet. Ögonen brinner. Närvaron är total. Jag kan svära på att gravitationen upphörde att fungera några ögonblick där i publikhavet.

soundtrack-pojkarna hade liksom bara att kliva på och fortsätta färden. Självklart blev det mycket nytt material hämtat från nya Behind The Music (betyg fem i Kristianstadsbladet). Ändå känns inledningen fredagsvinglig. Lugna Broken Imaginary Time, Infra Riot och sen programförklaringen Firmanent Vacation från debuten är alla lite trevande.

Men i och med singellåten Still Aging, är konserten igång på allvar. OK, gruppens låtkatalog är byggd på lika delar finlirad ösrock som småsentimentalt syftande balladpsykedelia. Linjen bryts ständigt. Men den totala musikaliteten, känslan för dynamik och det stora tekniska kunnandet sätter få hinder i vägen för fullbordan av gruppens inre vision.

TSOOL i form är oslagbara. Så är det bara. Och med låtar som Mantra Slider, Mind The Gap, The Flood och givetvis Instant Repeater 99 går det inte att misslyckas. Speciellt inte på ett (glädje-) rusigt KB.

CHRISTER PAULSTRUP