Med fransk enkelhet och omsorg
I andras ögon. Fransk dramakomedi i regi av Agnès Jaoui. I rollerna: Anne Alvaro, Jean-Pierre Bacri, Agnès Jaoui. Längd: 1 tim 48 min. Visas på Park i Hässleholm. Svensk teater? Strindberg, Lars Norén och Stig Dagerman, som man kan prata mycket om! Så går snacket vid bordet på den lokala kvarterskrogen, efter kvällens föreställning på den lilla, fria teatergruppen. Kanske inte så konstigt om vi hade varit i Sverige. Men i Agnes Jaouis I andras ögon är det en fransk krog man sitter på- och diskuterar svensk teater. Det förvirrar den redan omtumlade fabriksägaren Castella, spelad av Jaouis manusmedarbetare, Jean-Pierre Bacri, som ingenting kan om teater eller kultur i allmänhet. Men som drabbats av kärlek till både teatern och skådespelerskan Clara ( Anne Alvaro) efter att ha varit på föreställning av en fransk klassiker av Racine. Samma Clara är också hans lärarinna i engelska, på kontorstid, för att den fyrkantige Castella skall bättre kunna kommunicera med sina businesskompisar utomlands. Castella vars kostym redan sitter alltför tight, som en bild, en metafor för hur han har det i sitt liv, kan man inte ta på allvar i denna franska läckra, intelligenta komedi om hur fel det kan bli med outsiders som tar konsten på allvar- men som är en sådan som konstnärer, skådespelare med flera inte själva kan ta på allvar. För att han är fel, helt enkelt, och för att han har pengar och makt. I andras ögon är en berättelse om människor som söker efter ett annat liv, ibland utan att veta om det, en berättelse som hela tiden pendlar mellan tårar och skratt, på ett oväntat, underfundigt sätt. Den kvinnliga regissören spelar själv en ung, flippad servitris som dealar knark efter jobbet på krogen och inte vet hon hur hon vill ha sitt stökiga liv. Raka motsatsen till fabriksägaren Castellas välklädda, ständigt missnöjda fru som tycks lida av rädsla för tomrum: Hon fyller hela tiden upp deras gemensamma hem med prylar i chockrosa och giftgrönt vilket kan driva varje man till vansinne. När han köper en tavla av en av dessa konstnärer som tar emot hans pengar men föraktar honom för att han – i deras ögon – inte kan tillräckligt om konst och teater, tar frun ner tavlan. Utan att fråga honom. Så, egentligen, är den rike Castella med sitt barnsliga sökande och sin stora makt, föraktad i både sina egna och andras kretsar. I andras ögon är en film som hela tiden växer utöver sina egna gränser. Men på ett tillbakalutat sätt där berättelsen tar nya, oväntade vändningar, och med stor, kärleksfull omtanke om sina personer i filmen. Därför blir inte den föga intellektuelle Castella fånig utan rörande, den skärpta men olyckliga skådespelerskan Clara, ensam utan barn och i fyrtioårsåldern ingen teatersnobb eller jobbig överårig bitch och den speedade servitrisen ingen lättköpt brud. Allt är komplicerat, men gestaltas så kraftfullt – enkelt – med omsorg. En underbar film, en av årets allra bästa från Frankrike, det land i Europa där flest kvinnor får chansen att regissera film. Det är en orsak till att det finns så många olika slags franska filmer, som var och en kan söka sin egen speciella publik. INGELA BROVIK
