Med tyngdpunkt på östra Europa
När pianisten Bengt Forsberg reser mellan kontinenterna är han noga med att mellanlanda vid konsertdagarna i Ekestads Folkets Park den första helgen i augusti. I år inledde han med två stycken av den sällan spelade ryske kompositören Anatol Ljadov, död en augustidag för exakt 100 år sedan, en ballad och en barkaroll, med en vacker rysk klang och en lätt doft av Chopin, särskilt i barkarollen.
Övriga Ekestadsmusiker var också på plats. I Copenhagen Classic de ordinarie Johannes Söe Hansen , violin, Katrine Bundgaard , viola, och Ingemar Brantelid, cello, samt den vikarierande Anna Zelianodjevo , violin.
Och så Andreas Brantelid , som medverkat alla åren sedan starten 2003, 16 år gammal och redan då en fullfjädrad cellist.
Årets gäst är Andreas musikerkompis accordeonisten Bjarke Mogensen , som också spelar runt om i världen, vinner internationella tävlingar och framträder på Carnegie Hall i New York. De båda vännerna uppförde en Gambasonat i G-dur av Bach, assisterade av Bengt Forsberg och Ingemar Brantelid i ett arrangemang av Mogensen som sprudlade av liv.
Mogensen har en kärlek till och en fallenhet för 1700-talsmusik, vilket han som 22-åring visade vid ett besök i Ekestad 2008 med sonater av Domenico Scarlatti.
Årets upplaga i Ekestad lägger en tyngdpunkt på musik från östra Europa. Det sker särskilt genom en Pianokvartett från 2001 av den lettiske tonsättaren Peteris Vasks(född 1946), ett modernt, avantgardistiskt, dramatiskt, rikt varierat verk i sex satser, spelade i en följd, krävande för både musiker och lyssnare. Ett vågspel, måhända.
Men efter 40 laddade minuter bröt ett stormande bifall ut. Det visar att man inte ska underskatta sin publik.
Efter en paus följde överraskningar, en av dessa musikfester som förekommer bara i Ekestad. Det blev främst tango i olika skepnader. Man knöt an till Vasks med hans landsman George Pelecis, vars tango också var av det avantgardistiska slaget. En central plats, med alla musiker medverkande, intog ett Astor Piazzollablock med avsnitt ur hans opera ”Maria de Buenos Aires” och den utsökta tangon ”Oblivion” (Glömska).
När alla öste på samtidigt höll taket på att lyftas. Bjarke Mogensen avslutade solo med ett trippande, lättflygande stycke av den ukrainske tonsättaren Igor Shamo, som visar att tango också kan locka till skratt. Publikens jubel visste inga gränser.
