Melodiös tjeckisk sagoopera

Antonin Dvorák (1841-1904) är berömd för sina symfonier och sin kammarmusik, men inte för sin musikdramatik, trots att han skrev 14 operor. Den mest livskraftiga är "Rusalka" från 1901, utanför Tjeckien mest bekant för en enda aria. "Sången till månen", älskad av sopraner.

Nöje • Publicerad 4 mars 2008

Först nu är det dags för Danmarkspremiär, trots att H C Andersens saga "Den lilla sjöjungfrun" är en av de tänkbara inspriationskällorna till "Rusalka".

Rusalka är sjöjungfrun som förälskar sig i en jordisk prins och vill gifta sig med honom. Hennes far Vattenanden avråder henne. Då går hon til häxan Jezibaba. Priset för att Rusalka ska få mänsklig gestalt är att hon blir stum.

Prinsen förälskar sig i henne även om han får svårt att förlika sig med hennes tystlåtenhet. Till bröllopet dyker en främmande furstinna upp och förstör idyllen. Prinsen är dock fången i Rusalkas trollkrets och ber om den slutkyss som innebär hans död.

Två svenska sångerskor spelar en framskjuten roll i Köpenhamn. Gitta-Maria Sjöberg gör titelrollen med bravur, kraft och engagemang. Hon kan sägas vara född till den, hennes mor kommer från det dåtida Tjeckoslovakien. Susanne Resmark gestaltar en i alla avseenden överväldigande häxa.

Till rollen som Vattenanden har man bjudit in en kraftfull tjeckisk bas, Gustav Belacek. Hans dialoger med dottern Rusalka förflyter förträffligt, medan Johnny van Hal lyfter fram prinsens kluvenhet.

Flera mindre solistroller förstärker det goda intrycket: Tina Kiberg som den utländska prinsessan, Bengt-Ola Morgny (ännu en svensk, specialist på karaktärsroller) som skogsvaktare, och Trunte Aaboe (en mezzo från operakören) som kökspojke.

Den engelska trion Richard Jones (regi), Giles Cadle (scenografi) och Ricky Gillibrand (kostym) bjuder på tre scenbilder, en för varje akt: ett badhus, en gamla samlingslokal i stil med min ungdoms bygdegårdar, och en obskyr bar där häxan är bordellmamma. Samt en ränna mellan själva scenen och orkesterdiket i vilken sjöjungfrur och andra vattenvarelser simmar omkring.

Jag accepterar att man kan göra så här, även om samspelet mellan världarna blir bristfälligt. Kanske ska man ändå låta "Rusalka" vara vad den är, en sagoopera, sådan man gör den i Tjeckien. 1998 presenterade Nationalteatern i Prag en ny uppsättning av "Rusalka" vars premiär direktsändes i tjeckisk, tysk och japansk tv. Jag friskade upp minnet av den innan jag begav mig till Köpenhamn. En saga, mer engagerande än någon modernisering.

Kjell A Johansson

SAXO

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.