Mer än ett kostymdrama
En berättelse om en stadsflicka som gifter sig med en storbonde i slutet av 1800-talet - det låter som ännu ett kostymdrama. Och visst har Marianne (Cecilia Frode) en lång rad vackra klänningar i garderoben, men tv-serien Fru Marianne (start ikväll) är mer än ett traditionellt kostymdrama. Precis som Carin Mannheimer lyckades lyfta fram vanliga radhusmänniskor i Svenska hjärtan är hon intresserad av personerna inuti de vackra kläderna i Fru Marianne. Dessutom har hon lyckats besätta huvudrollerna med skådespelare som gör karaktärerna levande och aktuella trots att berättelsen för oss över hundra år tillbaka i tiden. Cecilia Frode gör sin största roll hittills efter att ha setts i bland annat Tillsammans och Det blir aldrig som man tänkt sig. Hon är precis så naturligt naiv som man kan tänka sig en nygift stadsflicka är då hon som nygift flyttar ut på landet. Det ska bli spännande att se hennes utveckling från flicka till mor och kvinna. Lika självklar är Per Morberg (känd från Beckfilmerna) i rollen som bonde Börje Olsson, självsäker på sitt eget trygga sätt, stolt över att vara den han är, men samtidigt svårtillgänglig och inbunden ibland. Det leder snart till konflikter med den unga kultiverade hustrun som mest tycker att lantlivet är lerigt och tråkigt. Men när makens vän Paul (Gerhard Hoberstorfer) anländer och bosätter sig i flygeln blir vardagen mer spännande. Till skillnad från Börje har han sett världen och har vidlyftiga vanor och inredningsidéer som charmar Marianne. Inte bara i huvudrollerna har Carin Mannheimer lyckats utan även i biroller som jungfrun, stilsäkert spelad av Gunilla Nyroos och Mariannes far och mor som spelas av Loa Falkman och Siw Erixon. Efter en titt på de första två avsnitten väntar jag otåligt på fortsättningen.
