Mod och hopp i Kabul

"Den osynliga flickan" hade premiär 2017, och blev också Oscarsnominerad, men kommer först nu till svenska biografer. Historien om 11-åriga Parvana i det talibanstyrda Kabul är en dramatisk historia som berör långt in i hjärtat. Animationen är vacker men aningen stramare än i exempelvis den trolska "Wolfwalkers", en naturlig konsekvens av att historien utspelas i en karg miljö som går i fyra nyanser av hopplöst.

Men här och var växer små handmålade färgklickar till blommor och i de sagor som Parvana berättar som eskapistiska andningshål blommar fantasi och skaparlusta.

Historieberättande är ett genomgående tema i Saloon Cartoons filmer och så även här.

"Allt förändras Parvana, sagor påminner oss om det", säger Parvanas prövade pappa i inledningen, som en tydlig programförklaring.

Sedan blir han gripen av stränga talibaner. Parvana, hennes mamma, storasyster och bebisbror står plötsligt utan förmyndare och kan inte ens gå ut för att köpa mat.

Den förpubertala Parvana inser vilken möjlighet hon har att hjälpa familjen och klipper av sig håret och klär ut sig till pojke. En ny värld öppnar sig och när hon träffar den gatusmarte Deliwar, som också egentligen är en flicka, får Parvana nytt hopp om att kunna rädda sin pappa.

"Den osynliga flickan" är baserad på en ungdomsroman av författaren och antikrigsaktivisten Deborah Ellis (som har skrivit flera böcker om Parvana) och har Angelina Jolie som exekutiv producent. Filmen är en vemodig men ändå stillsamt hoppfull historia om ett krossat land och en påminnelse om under vilka fruktansvärda förhållanden kvinnor lever under där.