Moraerus tog Orsa till Immeln

Retro är rätt. Den sköna känslan av något som vågar vila i det gamla, trygg och ostajlad, utan behov av uppgradering eller gör-om-mig-osäkerhet.

Musik vid Immeln är retro. Här säljs korv och bröd, våfflor med sylt och grädde, läsk och kaffe. Tombolan lockar med ett paket Gevalia i vinst. På affischtavlan hänger en stor bild på Lasse Stefanz från en tidigare danskväll i Värestorps Folkets Park. M/S Immeln glider in till småbåtshamnen, kryssar mellan paddlare i kanoter och badande från båtar som njuter av det varma badvattnet.

Dönabergarna har varit med i trettiotre år. Bandet inleder med visor i folkviseton och avslutar med en pensionsprotestpolka.

Danne Stråheds svensktoppslåtar och dansbandshits passar som avslut för den stora publiken. Medan scenen förbereds mellan akterna sjunger tre tjejer i Showtime singback till förinspelade melodifestival- och ABBA-medleyn, Mats Olofsson och Micke Andersén är presentatörer och underhållare. De tar fram några av sina profiler från revyn; Dynamit Micke och Stubin Mats förstärkta med kanon Roger. I vita tajta trikåer och bar överkropp skojar de med sina växande gubbkulor i burlesk vaudevilletradition. Efter för många grillkvällar denna fantastiska sommar utbrister Micke ”Det är första gången jag är svitt under pattarna. Jag måste ha gått upp i sommar.”

Kalle Moraeus är eftermiddagens musikaliska storhet. Han behärskar det mesta i musikväg och bjuder publiken på igenkännande anekdoter från Orsa mellan låtarna. Flytten efter nitton år i huvudstaden tillbaks till Orsa. Att han köpt gräsmatteklipprobot i stället för raggarbil och bor i en äkta dalavilla i gult sjuttiotalstegel med en fet katt, nu när frun flyttat ut.Musikstunden inleds med ”Hambreus polska” från Orsa, fortsätter med en snabb ”Route 66” och poplåten ”Komma Hem”. Kalle blandar musikstilar i instrumentala folkviselåtar och popigare sångarrangemang som sin melodifestivaldänga ”Underbart”, jazzig 20-tals stomp i ”Lime House Blues” och en svängig ”Hjortingens polska”.

En salsagungande ”Pepita” dansar lockar en modig man längst fram att dansa framför de tusen sittande. Han vickar på höfterna och klappar med i takten tills frun ilsket och bestämt drar ner honom i brassestolen igen.

Ljudmixen är tyvärr ojämn; stark och vass men vackrast är ändå det första extranumret ”Koppången” från 2003, en instrumental bedrövande intagande och sakral modern folkvisa av brodern Per-Erik Moraeus.

Semestern lider mot sitt slut och det är bara att se fram emot nästa sommars Musik vid Immeln.