Ovationer för Caesar
Julius Caesar av Georg Friedrich Händel. Regi: Franscisco Negrin. Scenografi: Anthony Baker. Medverkande: Andreas Scholl, Christopher Robson, James Huw Jeffries, Inger Dam-Jensen, Tuva Semmingsen. Premiär på Det Kongelige i Köpenhamn 4 maj. Spelas till och med 22 maj.
Ingen musik- eller fotbollsintresserad har väl kunnat undgå att höra De Tre Tenorerna. På Det Kongelige i Köpenhamn är det bättre upp. Där kan man just nu njuta av De Tre Countertenorerna med tysken Andreas Scholl i titelrollen i Georg Friedrich Händels Julius Caesar. De två övriga är skotten Christopher Robson, som spelar Ptolemaeus, bror till Cleopatra, och engelsmannen James Huw Jeffries, som gestaltar hennes förtrogne.
Operans fullständiga titel är Julius Caesar i Egypten och den skulle kunna ha hetat Julius Caesar och Cleopatra i Egypten, ty det är vad den handlar om. Händel gjorde sin lysande operakarriär i London. Julius Caesar är nummer sjutton av hans 45 operor, en av hans största triumfer. Den hade premiär 1724 med kastratsångaren Senesino, sin tids Pavarotti men med ännu högre gager, och spelades i olika omgångar fram till 1737. Sedan skulle det dröja till 1922 innan den uppfördes igen, som ett led i ”återupptäckten” av Händel som operatonsättare.
Då var situationen en annan. Kastratsångarna, som haft de stora rollerna, fanns inte mer. Julius Caesars parti skrevs om till baryton och senare har det också sjungits av mezzosopraner. Det är först nu, med framväxten av countertenorer under de senaste trettio åren, som man åter kan framföra Händels operor som de var tänkta. Det senaste och främsta stjärnskottet på countertenorhimlen heter Andreas Scholl, hittills mest känd som konsertsångare men nu i en begynnande operakarriär. Han har framfört Händels Rodelinda på Glyndebourneoperan i England. Hans operaengagemang i år inskränker sig till Julius Caesar i Köpenhamn och, på nytt, Rodelinda i Paris.
Kastraterna, som ju kastrerats innan de kom i målbrottet, behöll sina gosseröster men kunde samtidigt sjunga med full manlig kraft. Problemet med countertenorerna har varit att få fram tillräcklig styrka, eftersom de med sin falsettsång bara använder delar av stämbanden, men deras teknik har efter hand utvecklats mot fullödiga operaröster.
Operans inledning är brutal och avgörande för resten av handlingen. Caesar har dragit segrande fram i Egypten och utmanövrerat sin landsman Pompejus. För att ställa sig in överlämnar Cleopatras maktlystne bror, Ptolemaeus, Pompejus huvud i presentförpackning till Caesar. Effekten blir den motsatta. En egyptier som kommer med huvudet av en romare!
Pompejus hustru Cornelia och deras son Sextus svär att hämnas. Cleopatra har maktambitioner för egen del, i konkurrens med brodern som har en sexuell dragning till henne, vilket hon utnyttjar. Hennes förälskelsekonster gentemot Caesar är mycket framgångsrika, men hon ”trillar dit” själv och blir förälskad i honom. Sextus får till slut sin hämnd. Operan mynnar ut i en kärleksduett mellan Caesar och Cleopatra.
De Tre Countertenorerna infriade till fullo de högt ställda förväntningarna. Den glada överraskningen var att det halvdussin av Det Kongeliges egna sångsolister som kompletterade besättningen befann sig helt i nivå med de internationella gästerna. Den stora upplevelsen var Inger Dam-Jensens härliga utspel som Cleopatra. Hon rör sig med stor frihet när hon sjunger, hon improviserar – nästan som en jazzsångerska – och den här uppsättningens orkester, barockensemblen Concerto Copenhagen under ledning av Lars Ulrik Mortensen är fullständigt med på noterna.
Stor vitalitet, musikaliskt och sceniskt, utvecklade också Tuva Semmingsen som Sextus. Också de övriga, Sten Byriel, Randi Stene, Palle Knudsen och Mogens Boesen gjorde väl ifrån sig.
Det syntes lång väg att de agerande trivdes i mexikanen Francisco Negrins regi och engelsmannen Anthony Bakers scenografi och dräkter. De båda gjorde uppmärksammade Julius Caesar på Sydneyoperan 1994. I Köpenhamn tar de på ett fantasifullt sätt tillvara scenens vrid- och hissmöjligheter. I ett möte mellan Ptolemaeus och Caesar sänktes och höjdes ett par tronliknande fåtöljer för att ange vem som var mäktigast, vilket slutade med att Ptolemaeus föll ner under marknivå.
Regin bjuder på humor utan att det går ut över verkets helhet. Den osympatiske Ptolemaeus, livfullt gestaltad av Christopher Robson, görs till en komisk figur. Den scen där han, på riktigt, duschar sig var en uppvisning i musikalisk komik som väckte stort jubel. Dräkterna, i regel ganska moderna, lever sitt eget liv. Inger Dam-Jensen som Cleopatra har mellan sina sju arior klädbyte varje gång. Ett par av hennes munderingar gav upphov till förundran eller munterhet och på Caesars motståndskraft var de förödande.
Julius Caesar innehåller många musikaliska pärlor. Andreas Scholl excellerade som Caesar i nio arior, alla med sin särprägel. Inger Dam-Jensen var gripande i Piangeró la sorte mia (Jag skall begråta mitt öde), när Cleopatra tror att Caesar är död och allt är förlorat. Ett par duetter hörde till höjdpunkterna, en mellan Sextus och Cornelia (Tuva Semmingsen och Randi Stene), en annan när Andreas Scholl i en aria sjöng duett med soloviolin. Och så naturligtvis den sublima slutduetten mellan Caesar och Cleopatra.
En sådan här produktion drar till sig operavärldens blickar. Intresset från utlandet är stort. Föreställningen den 18 maj kommer att sändas via ett stort antal radiokanaler över hela Europa, Kanada och USA. Alla våra grannländer finns med på listan, men inte Sveriges Radio! Publiken var ytterst entusiastisk. Drottning Margrethe deltog i ovationerna.
KJELL A JOHANSSON
