Pianisten och hans medmusiker

Bengt Forsberg är pianisten som med säker och skicklig hand spelar ihop med så väl världsledande mezzo-sopraner som cellister. När stråksextetten Copenhagen Classic under Ingemar Brantelids ledning äntrar Eke-stad Folkets park för den årliga konserthelgen, är det Bengt Forsberg som är den förenande länken mellan världsstjärnorna Anne Sofie von Otter och "hemmasonen" Andreas Brantelid.

Forsberg och Anne Sofie von Otter turnerar jorden runt med sina "song recital". De har släppt skivor och kammat hem utmärkelser. Musikduon har känt varandra sedan 1980-talet och tidigare i somras hängde von Otter skämtsamt ut sin medmusiker när hon gjorde debut som värd i P1:s "Sommar". Hon tömde pianistens kavajfickor, avslöjade avbränt hår hos en frisör i Monte Carlo med liknelseresultatet "Bengt såg ut som ett ägg". Hon berättade om borttappade och för små skjortor, bortglömda noter och villovägar i maffiakvarter.

Du ska inte hämnas i ditt paneluppdrag som musikrecensent i radioprogrammet "Cd-revyn" i P2, kanske?

– Fast jag har uppfattat det hela som en fin och väldigt rolig kärleksför-klaring, utbrister Bengt Forsberg.

Jo då, von Otter fortsätter i sin radioutmålning över sin kollega och vän: "Det enda jag nog kan slå honom på fingrarna med är barockmusik, som pianister sällan brukar spela, och populärmusik, som Benny Anderssons musik."

– Det skulle aldrig falla mig in att recensera Anne Sofie. Vi har samarbetet i 30 år och jag tycker ju att allt hon gör är alldeles fantastiskt. Men det är illa nog att jag känner halva världens musikliv och samtidigt recenserar, säger Bengt Forsberg.

Och han säger det utan tillstymmelse till skryt. Pianisten är en av våra mest aktade, och eftertraktade. Medlem i Kungliga Musikaliska Akademien och på väg till Oxford efter Ekestad för en kammar- och solopianofestival. Tidigare i vår framträdde han tillsammans med sin gudson Andreas Brantelid på Carnegie Hall i New York.

– Folk lägger vikt vid namnet på stället, men det är som vilken annan spelning som helst. Du måste spela lika bra i Ekestad som i Carnegie Hall. Ja, det är viktigare att inte underskatta publiken i Ekestad. Tvärtom, det måste alltid vara äkta.

Äkta är härmed utlovat när Forsberg dels framträder med Ingemar Brantelids Copenhagen Classic-ensemble och Andreas Brantelid på lördag, dels även med Anne Sofie von Otter på söndag i den gamla folkparken.

Minns du första mötet med de bägge solisterna?

– Andreas pappa Ingemar Brantelid är en av mina äldsta vänner, allt sedan musikstudieåren. Jag är gudfar till Andreas och min fru är gudmor till hans tvillingsyster Ida. Andreas tjatade till sig en minicello när han var tre-fyra år och man insåg tidigt att han var tydligt begåvad.

– Anne Sofie vände blad åt mig när jag spelade på en konsert. Jag tyckte att hon var en trevlig figur, men visste inte så mycket om henne utom att hon skulle vara bra på att sjunga. Hon var på jakt efter en pianist som hon kunde gå igenom olika repertoarer med och vi klickade omedelbart.

Vad är deras främsta egenskaper?

– Anne Sofie är rätt unik. Hon använder sin röst på flera sätt, är mån om att man ska förstå och drar sig inte för att leverera rätt fula toner om det krävs. Hon röjer rätt friskt med sin röst om man säger så, hon är orädd och det är väldigt kul. Hon vill att det ska kännas ordentligt i hennes utlevande av musiken.

– Och vi är lika på det sättet. Vi har båda starka viljor, brukar bråka en hel del när vi diskuterar musik.

Andreas?

– Han är mycket försigkommen. Han är ju gjord för att spela cello! Han har en stark uttrycksförmåga och världens mest underbara musikglädje – och den smittar av sig. Vi har jättekul när vi spelar tillsammans.

Deras sämsta egenskaper?

– Ha, ha, det berättar jag väl inte för en murvel som dig, vad fan tror du?!

– Anne Sofie är envis, så det gnistrar i ögonen. Fast det är jag också ... Hon tycker inte om att vara på sjön! Och jag älskar det.

– Andreas kanske har lite svårt med det praktiska, att hålla reda på restider och noter, men sådan är ju jag också. Han "går helt upp i musikens underbara värld", säger Forsberg teatraliskt.

Vad är det som gör att de uppskattar att jobba med dig månntro?

– För att jag är

så underbar,

så måste det ju vara.

– Nej, jag funkar faktiskt inte med alla musiker. Andreas är redan en mogen musiker, det är inte frågan om någon elev-mentor-situation mellan oss. Vi passar bra ihop, får idéer av varandras spel.

– Anne Sofie och jag har kul tillsammans, vi tycker båda om att gå långa promenader i städerna vi besöker. Anne Sofie upplever nog mig som lite otålig, det ska vara fart och fläkt och det gillar hon. Det värsta hon vet är konserter som är trista.

Vad ska ni två bjuda på i Ekestad?

– Det har vi inte riktigt bestämt! Jag har en känsla av att det kommer att bli lite improviserat faktiskt. För oss är våra konserter alltid ett äventyr i sig.