"Prova gå på vatten"
Ambient lap top-electronica. Det låter som det smakar. Experimentellt. Popmusik?
– Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag har inte haft någon direkt grund i popen. Mina rötter är lite hårdare, lite tyngre hardcore. Mer åt metal hållet, säger Johan Gustavsson.
Från Refused och Nirvana gled han över på den lite mer experimentella noisemusiken, och när stilbildande amerikanska indierock-gruppen Sonic Youth gjord en uppmärksammad konsert i Ystad år 2000, då var det kört.
– Det är förmodlligen mitt favoritband. Jag gillar allt de gör. Innan spelade jag i en massa olika band och gör det fortfarande, men det var den konserten som triggade igång mitt eget musikskapande.
– Framför allt Jimmy O'Rourkes lilla solo var fantastiskt, så jäkla bra. Samtidigt upptäckte jag Stefan Thor och Andreas Tilliander här i Hässleholm som också höll på med elektronisk musik, och började inse hur fräckt det var att göra musik på dator. Så enkelt.
Men Johan Gustavsson gjorde en sak annorlunda. Han återintroducerade gitarren som ljudkälla. Spelade in olika loopar, klippte dem i olika längder och fick fram olika melodier.
Vad beror det på att Hässleholm är så rikt på electronica-artister?
– Jag vet faktiskt inte! Jag är mycket yngre än de andra. Jag kände till och träffade på dem då och då, men jag vågar inte ge något svar. Fast det är klart att jag tog stort intryck av den sortens musik de gör.
– Jag känner inga andra, fast det finns säkert fler. Som sitter i sina sovrum och gör musik. Tsukimono, vars skiva Eerie Railroad near port Lewis ska släppas på det franska bolaget Electrodisc, är inte Johan Gustavssons enda musikprojekt. Han gör improvisationsmusik med laptop, violin och turntables i trion Broken Concrete. Instrumental rock med Scraps of Tape, spelar i X 0 4 – fröet av en ljudworkshop på galleri Neon i Brösarp, och experimentell musik med sång tillsammans med Kristianstadsbon David Sjöberg.
Gruppen kallar sig Ourrefusalisourweaponlet'sfight (Våran vägran är vårat vapen, ska vi slåss!) och släpper en cd-r-skiva på det egna, nystartade bolaget Hey you fucking man inom kort.
– Det är inte bara tänkt som ett skivbolag utan mer som en plattform. Vi kommer förhoppningsvis släppa böcker och fanzine också. Det är hela det punkiga tänkande i Do It Yourself-kulturen. Det är så sjukt tråkigt att harva rundor hos olika skivbolag som inte vill satsa. Då är det bättre att göra det själv och ha full kontroll. Johan Gustavsson är inte ensam i den tanke. Tack vare den nya tekniken och möjligheter med Internet växer nya bolag som svamp-odlingar runt om i världen. Och de samarbetar. Skickar Mp3-filer genom cyberrymden och distribuerar varandras artister.
– Musik är mitt liv, det är inget jag gör bara på fritiden. Det har växt ur händerna. Att jag spelar i olika konstellationer är nästan som en back-up, ett skyddsnät. Så länge jag har sidoprojekt så kan jag prova varenda idé jag får i huvudet, och få olika typer av feedback. Om Tsukimono blir tråkigt så kan jag droppa det för det finns alltid något annat.
– Man måste hålla det intressant för sin egen skull. När jag tänker på det jag vill göra musikaliskt så ska det kittla i magen, kännas precis som när man är kär, som när man ska prova gå på vatten. Man vet aldrig ifall det kommer att gå eller inte.
Lisa Appelqvist
lisa.appelqvist@kristianstadsbladet.se
Tsukimono
Alias: Johan Gustavsson
Ålder: 21
Från/Bor: Tyringe/Hässleholm
Aktuell: Ljudinstallation i utställningen Karta/terräng, Västra Hamnen, Malmö 1-8 augusti. Konsert på samma plats den 7 augusti. Emmabodafestivalen med Scraps of Tape 12-14 augusti.
