Reggaekungen i Immeln

Nöje • Publicerad 13 augusti 2004
Peps Persson kommer med en gedigen lunta rot- och reggaelåtar samt sitt Blodsband till dagens spelning på 25 års jubilerande Musik vid Immeln.
Peps Persson kommer med en gedigen lunta rot- och reggaelåtar samt sitt Blodsband till dagens spelning på 25 års jubilerande Musik vid Immeln.Foto: 

Det här skulle ha blivit en intervju med Peps Persson. En av de där intervjuerna av den exklusiva varianten. Lika stort som att möta en laxmackeätande Chuck D i den musikrevolutionerande hip hop-gruppen Public Enemy. Per-Åke Tommy Persson, den ödmjuke svenske blues- och reggaelegendaren som föredrar att som Molières Candide odla sin trädgård framför att stå och svaja i mediabruset.

Därför blir det smått chockartat att ringa Blodsbandets basist Mikael Fahleryd för en diskussion om hur det är att backa upp hela landets blues- och reggaegigant. Basisten, stommen i ett reggaeband. Utan bas, ingen reggae. Detta med anledning av jublieumskonserten på Musik vid Immeln i kväll.

"Jag tänkte att vi skulle prata om hur det är att spela i Blodsbandet."

"Varför då", undrar Mikael Fahleryd. "Vad är det med det? Det är ju Peps musik. Det är bättre du pratar med honom."

Nåja, man får ju inte ge upp så lätt. Blodsbandet är ju ändå det närmaste man kommer Bruce Springsteens E Street band härhemma i Sverige.

"Repertoaren är ju ganska stabil", försöker reportern. "Hur är det att lira låtarna år ut och år in, 'Hög standard', tröttnar man inte?"

"Oj! det tror jag inte man vill kommentera i media", skrattar Fahleryd och det här verkar ju gå ganska bra. Nä då. "Det är bättre du pratar med Peps, bara ring honom, någon gång mellan 17 och 18."

Bara att ringa Peps?! Det vet väl alla att han inte är direkt nödbedd att prata med media, han har väl bättre saker för sig.

"Nä, vadå? Det går så bra, ring honom bara", säger Mikael Fahleryd och därmed är diskussionen om den interna utvecklingen av låtarna inom bandet och genom åren liksom bortblåst.

Klockan blir 17. Fyra evighetslånga signaler försvinner ut i tomma intet på linjen mot Höör-hållet. Det knastrar till! Ska reggaelegendaren verkligen svara?! "Hej. Vi är inte hemma. Lämna ett meddelande så ringer vi tillbaka så snart vi kan."

Var det verkligen Peps? Har jag fått rätt nummer? Ringer upp igen. "Hej. Vi är inte hemma. Lämna ett..."

Rösten, den där rösten! Som varm sirap rakt ner i jordmyllan. Oh Boy, okej: Namn, basisten sa att jag kunde ringa, med anledning av, undrar om det går bra, mitt nummer, hör av mig igen. På med luren!

Jag hör verkligen av mig igen. Och igen. Men inte Peps. Undrar vad han gör? Han kanske är bortrest? Kanske ligger han och flyter förnöjsamt i någon sjö, kanske är han ute och vattnar rabatten, eller hälsar på arvtagaren Timbuktu i nya studio i Vittskövle, eller övar öronbedövande skalor på "Falsk matematik". Njuter av sommaren i största allmänhet. Lived på landed.

Blues- och reggaekungen har integritet. Skulle han ha svarat känns det nästan som en besvikelse. Peps ska inte bryr sig om publicitet. Han finns där för oss alla redan. Den finslipade musikern som alltid gett oss något att tro på. I går, i dag, i morgon. Och på det allra bästa sättet:

Live, på Musik vid Immeln. Som fyller 25 år i år. I kväll.

Lisa Appelqvist

noje@kristianstadsbladet.se

Musik vid Immeln 25-års jubilerar i dag lördag med Peps Persson och Blodsband, Östen Warnebring, Emma Essinger & The Roosters, hemmafavoriterna Dönaberga och Hannah Svensson-Blixt.

SAXO
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.