Rock'n'roll ála Ritchie

Guy Ritchie var en nyskapare, en Tarantino för Europa.

Det kom en hygglig uppföljare – ”Snatch” (2000). Och sedan – ingenting. Jo, såklart en massa filmer som inte alls kunde leva upp till hajpen. Även om Ritchie två gånger om spelat in multimiljoner till filmindustrin med Robert Downey Jr och Jude Law i ganska oväntade attacker på Sherlock Holmes och doktor Watson.

Nu är han här igen – på riktigt. ”The Gentlemen” är Matthew McConaughey i tweed, skjorta och keps. Amerikanen som blivit Storbritanniens mäktigaste knarkbaron. Han kontrollerar gatorna, och rör sig smidigt i de finaste salongerna. Mickey Pearson, en ulv i fårakläder med vänner på rätt ställen.

Men tiden kommer när Mickey funderar på att sälja sitt underjordiska cannabisimperium. Dra sig tillbaka. Njuta av livet med hustrun. Röka kubanska cigarrer, dricka bästa whiskyn.

Inte helt enkelt, ska det visa sig. Nya baroner är beredda att kliva in, det stora gangsterkriget exploderar – med effekter för alla – från Mickey Pearsons kompisar i den brittiska adeln till de utslagna i förortens knarkarkvartar.

Med andra ord: Den ocensurerade Guy Ritchie kommer hem. Förutom (en utmärkt) McConaughey släpper han loss (bland andra): Colin Farrell som tungt mustaschprydd MMA-tränare/extrapappa för ett gäng småkriminella ungdomar – och Hugh Grant som det nya millenniets roligaste/farligaste/sliskigaste paparazzi.

Hugh Grant! Utan tvekan en av filmens största behållningar. Vid sidan av Jeremy Thorpe-porträtteringen i ”En engelsk skandal” kan detta vara hans bästa roll.

Hela skiten brakar lös, i 180 knyck.

Storyn är smart, bildlösningarna spektakulära.

Så, en hälsning till ”Lock, Stock”-publiken: Guy Ritchie varken förändrar eller förnyar.

Men han är tillbaka.

Rock'n'roll liksom.