”Scenen var hans hemmaplan”

Musikjournalisten och författaren Håkan Lahger har skrivit boken "Keep on: 1962–2013", som gavs ut i samband med en cd-utgåva av Jerry Williams musik. Han beskriver Jerry Williams som en "oerhört traditionell rockartist", som älskade att stå på scenen, men inte var fullt lika förtjust i att spela in skivor.

– Han är hundra gånger bättre på scen än på skiva. Ett Jerry Williams-album kan bli ganska tjatigt, men på scen var det något helt annat. Det var där han föddes som artist. Scenen var hans hemmaplan, inte skivstudion, säger han till TT.

Håkan Lahger konstaterar att Jerry Williams inte var den första svenska artisten som sjöng rock, men att han var den enda i sin generation som överlevde trenderna och till och med utvecklade sin musik. Samtidigt är Jerry Williams framgångssaga paradoxal, menar han.

– Det är nästan ofattbart att en kille som inte bara är socialist utan uttalat kommunist kan bli så folklig och kan bli älskad av raggare som hatar kommunister. Det finns så många kontradiktioner i Jerry Williams liv, han är en undantagsmänniska. Det finns inget liknande.

Vad var hemligheten?

– Jag tror att folk känner igen sig i honom. Det här är en helt vanlig kille som inte har ändrat sig en jävla millimeter. De få som lyckas behålla den integriteten och ärligheten i det de gör blir älskade. Monica Zetterlund var också en sådan person och likadant med Jerry Williams. Och det fanns ständigt en nyfikenhet på honom för att ingen visste vem han var. Han var inte ute som Mikael Wiehe och pratade om sin socialism och kommunism, han sjöng sina låtar och var ute i folkparkerna, men ingen visste vem han var gift med, ingen visste vilka hans barn var – han separerade det så tydligt.