Siktar högre än de flesta
Han gör det inte lätt för sig, Jonathan Johansson, följer inga upptrampade stigar, väljer inga enkla färdsätt. Fatta hur många som har längtat efter att han ska släppa en ny "En hand i himlen" – men snart förmodligen måste inse att han aldrig kommer att göra det.
"Scirocco" är hans kanske krångligaste skiva hittills. Här går Jonathan Johansson till botten med sin egen och andras religiositet, från salig mormors oroväckande högläsning ur Bibelns Uppenbarelsebok till upplevelsen av Rakhmat Akilovs terrordåd på Drottninggatan 2017. Det handlar om människan, har han skrivit i en sorts programförklaring, om människan som flockdjur, om önskan att trots allt slå sig fri – och hur vissa blir helgonförklarade och andra ställföreträdande monster i processen.
Låtarna är "så långa som de behöver vara", refrängerna är inte det viktigaste, musiken lånar från alla möjliga musikstilar, ljudsamplingarna är många och fragmentariska. Jonathan Johansson vill omfatta allt, så stort och starkt att det oundvikligen blir för mycket ibland.
Men ambitionsnivån – den måste man bara älska. Den extra stjärnan för albumet får Johansson för att han siktar högre än de flesta svenska artister. Mot himlen och hela vägen ned igen.
Pop
Jonathan Johansson
Titel: ”Scirocco”
Skivbolag: Sony music
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.