Skarsgård är fantastisk

Aberdeen. Norskt/brittiskt drama i regi av Hans Petter Moland. Manus: Hans Petter Moland och Kristin Amundsen. I rollerna: Stellan Skarsgård, Lena Headey, Charlotte Rampling, Ian Hart. Längd: 1 tim 50 min. Tillåten från 11 år. Visas på Kosmorama i Kristianstad. För första gången sedan Kosmorama öppnade överraskar Svenska Bio med programsättningen. Repertoaren med Mumien, The Mexican och nya Seagal-rullen Exit Wounds kompletteras med norske Hans Petter Molands Aberdeen och plötsligt får publiken tala om att det går att sälja annat än Hollywood i Kristianstad. För det skall med en gång sägas att Aberdeen är en hudlöst stark film. Moland, som tidigare gjort Zero Kelvin med Stellan Skarsgård, återförenas nu med svensken och ger honom en skräddarsydd roll. Skarsgård är oljeriggarbetaren Tomas som supit bort ett anständigt liv, övergett familjen och nu står handfallen när dottern Kaisa kommer till Norge och ber Tomas uppfylla en döende hustru/mammas sista önskan. Kaisa har aldrig gjort sig kvitt uppväxtens trauma. Hon har byggt en framgångsrik karriär som advokat och valt att göra privatlivet sekundärt. Återföreningen med pappan ger heller inga löften om normaliserade förhållanden. Tomas och Kaisas resa, med båt och bil, utvecklas till en ömsom sorglustig ömsom djupt tragisk road movie där Stellan Skarsgård super, spyr, super igen, spyr igen – och spelar ut ett känsloregister utan motstycke. Den ömklige Tomas ger alkoholismen ett ansikte och ett människovärde. Skarsgård är bättre än bra i rollen, han är fantastisk. Inte sedan Den enfaldige mördaren har jag lika tydligt insett hans storhet. Vi kan prata hur mycket som helst om Peter Stormares fräcka inhopp i Fargo, Big Lebowski och Million Dollar Hotel. Aberdeen bevisar att Stellan Skarsgård är svensk films enda internationella stjärna, och om han hade sluppit göra Tomas så nödvändigt svinaktig undrar jag om inte Hollywoodakademin hade utbrustit: Hurra, honom skall vi ha! Man skall heller inte glömma bort hans motpart i filmen, Lena Headey. Ett relativt okänt namn för den svenska publiken som klarar alla de krav vi ställer på den nya brittiska filmgenerationen. Ian Hart tillhör dem som lagt ribban. Etablerad efter roller i Backbeat, Land och frihet och Michael Collins övertygar Hart på nytt när chaffisen Clive blir en skyddsängel på Kaisas och Tomas otrygga väg mot familjens återförening. Den här resan kan aldrig få ett lyckligt slut. Bara ett värdigt. Och alldeles trovärdigt. ANDERS MÅRTENSSON