Smittande atmosfär
Erroll Garners "Misty" och Willard Robisons "Old folks" är pålitligt material i sådana sammanhang, och här talar soloröster som når under huden på lyssnaren.
Det finns en anmärkningsvärd självklarhet, fokuserad energi och naturlig precision i Scantettens samspel. Gruppens smittande avslappnade atmosfär vilar på ett stort förtroende mellan musikerna. Inga åthävor behövs, inga förklarande blickar - man vet exakt var man har varandra.
Basisten Jesper Bodilsen är ännu en fullfjädrad melodiker till solist. Med sitt omsorgsfulla, solida kompspel är han också en idealisk partner för 77-årige legenden Ed Thigpen, vars lekfulla trumspel, avväpnande luftigt och lätt, är fyllt av både tjuvpojksglimt och tillit. "Less is more": med små medel skapas stor och välgörande variation. En ensam cymbal får följa en solist med subtil "findynamik" - och emellanåt väljer kapellmästaren lugnt att helt avstå från att spela en stund.
Blåsarnas soloröster spänner från det veka, spröda, fåtoniga till de blixtsnabbt utmejslade bebopkaskaderna. Olivier Antunes piano väjer för lyrisk melodik - till förmån för många briljanta löpningar och hög energiutveckling. I Thigpens "Sweet mama" är han i sitt esse och levererar en kul kavalkad pianostilar över hela registret.
Thigpen står för fler fina kompositioner på repertoaren: dansanta "Shake it out", fint harmoniserade "Denise" och melankoliska "Wannabe". Som extra extranummer efter Jesper Bodilsens ömsinta vals "Another heart" stannar vispmästaren kvar vid trummorna och ger oss ett avskedssolo. Ett minne att vårda.
Sven Bjerstedt