Tv-recension: Blackoutsåpa med fint omslagspapper

Upplägget är mer såpoperabetonat i Apple tv+ "Surface". Det handlar om Sophie, som har "det perfekta livet" med en rik man och dyr lägenhet. Hon har försökt begå självmord genom att hoppa från en båt men mirakulöst överlevt. Men var det verkligen ett självmordsförsök, eller blev hon knuffad?

Sophie har vaknat efter några veckors koma med en känsla av att leva någon annans liv. Varför minns hon hur man rider hästar, trots att hennes bästis påstår att de aldrig gjort det tidigare? Varför väljer hon en särskild klänning, som hennes slemmige man inte tycker om? Heter hon ens Sophie?

Mysteriet rör sig mot existentiella djup: det blir oklart hur mycket av hennes identitet som egentligen är skapad av den överklasstillvaro i San Francisco där hon befinner sig, och hur mycket av sig själv hon kan upptäcka på nytt? Storyn kompliceras när en stilig främling dyker upp och avslöjar fler hemligheter ur hennes förflutna.

Tyvärr är greppet ibland en aning för välbekant från de evighetsserier som brukar visas tablå-tv under eftermiddagarna, om än i ett dyrare omslagspapper.

Sophies psykolog insisterar på att hon behöver lära sig att ta ansvar. Att alla minnesfragment bara är undermedvetna manifestationer. Men vem ska hon lyssna på? Hennes mans alibi är svajigt. Kanske är också väninnan inblandad i en konspiration? Ingen går med andra ord att lita på, förutom huvudpersonen själv. Även om seriens ambition är att ha en opålitlig berättare landar det inte riktigt.

Gugu Mbatha-Raw i huvudrollen bär upp mycket av ”Surface”, och hennes starka prestation gör att en hel del andra överdrivna och lättgissade berättargrepp kan ursäktas. Som thriller är serien trots sina irritationsmoment en lyckad "vad ska hända härnäst"-upplevelse.

Kristoffer Viita/TT