Tyst Teater

Frukost på Önnestads folkhögskola. Några antecknar sina namn för dagens workshops. Rysk dövteater, mimspråket, teckenspråksteater för barn. Namnet Lisa Hugosson återkommer bland de som anmält sig. Sedan förra året har hon, efter Tom Fjordefalk, tagit över ledarskapet för Tyst Teater.

Nästa höst firar Tyst Teater 25-årsjubileum. Under dessa år har de utvecklats till en professionell grupp som fått stor uppmärksamhet med många turnéer världen över. De ingår i Riksteatern och når genom detta nät även ut till de svenska arrangörerna. När Lisa Hugosson tog över bar hon på flera mål och idéer. Idag ser de annorlunda ut.

– Jag trodde i min naivitet att det bara var att gå in och göra teater, men vad jag mötte var en helt ny värld. Därför har jag nu andra mål och tankar, mer realistiska, säger Lisa Hugosson och är entusiastisk över sitt jobb och de nya erfarenheter hon vunnit.

– När jag blev tillfrågad, svarade jag spontant nej, det går inte – jag kan ju inte prata. Nu är jag otroligt glad att jag nappade och jag tror inte det gått en dag utan att jag fått en aha-upplevelse. Och det finns otroligt mycket att göra, och behovet är skriande stort.

Hon nämner den svenska barnteatern, som under många år utvecklats och vuxit till att bli en av världens bästa och mest respekterade. Men för de döva barnen, säger hon, vad finns det för dem? Inget.

– Det finns en hunger och längtan hos dem att få ta del av teater, säger Lisa Hugosson och hoppas att Tyst Teater kan spela mer för dessa barn. Visa dem deras eget språk. Ge dem nya uttryck.

En av Tyst Teaters största framgångar har varit föreställningen Mest om djur, som i morgon kväll spelas på Kristianstads Teater, en familjepjäs som riktar sig lika mycket till barn som vuxna, till döva som hörande. I vår har man premiär på en ny familjeföreställning, Åsneskin-net, efter en fransk folksaga. Framöver? Inget är helt bestämt. Förutom ett gästspel i Washington D.C nästa sommar.

– De döva har en historia som är makalös, rik och kärleksfull men också skrämmande. Och att få ta del av deras erfarenheter; deras skolsituation, deras privata leverne och deras kamp för att få uttrycka sig, här finns det så många bra historier att berätta, men någon måste göra det. Tänk om man kunde beställa en pjäs av en svensk dramatiker, oj, vilka pjäser det hade kunnat bli.

Det har inte gjorts innan. Lisa Hugosson har spånat idéer med några, men inser att det är en dröm. Det som saknas är pengar. Att beställa en pjäs är inte gratis.

– Tyst teater möter en väldig respekt, från kollegor och andra, men när det i olika sammanhang handlar om pengar kommer vi långt ner på skalan. Bra teater behöver inte kosta massa pengar, men turnéteater är jättedyrt och när det är så att man spelar för en publik som hör med ögonen är det visuella uttrycket mycket viktigt. När skådespelarna är kanon, pjäsen likaså, då kan jag ibland känna en sorg över att vi inte kan gå ända ut, för det vi måste spara in på är just det visuella – ljus, scenografi och kostymer.

Två av Tyst Teaters stora uppgifter är att väcka nyfikenhet på teckenspråket – ett eget, officiellt språk i Sverige sedan 1981 – och att lyckas bidra till att hörande får mod att närma sig den döva världen och ta del av det som inte är speciellt känt. Men vi är rädda i Sverige, menar Lisa Hugosson, och tycker att de möter en större nyfikenhet ute i världen.

– I Sverige håller vi oss till det vi känner till, det som känns tryggt, säger hon. Det var samma med mig, jag hade skådespelarna i Tyst Teater som kollegor på Riksteatern i flera år, och jag sade hej till dem på morgonen och vinkade glatt, men gick sedan och satte mig med min kaffekopp vid bordet jämte. För med dem är det ju jag som är handikappad, och fast det fortfarande är så att jag inte klarar mig utan tolk – jag är som en turist – har det varit en berikande tid och jag känner en stor lust och energi över att jobba med detta.

– Teckenspråket är ett eget språk och det är en av Tyst Teaters uppgifter, att vara rädd om detta språk. Och det är viktigt att vi spelar klassikerna och översätter Strindberg och Shakespeare och andra till teckenspråk. Vår nya pjäs, Kristina Lugns Rut och Ragnar, har vi översatt minutiöst – ett jättearbete! Det som kan vara svårt att översätta är poesi och rim, men det är lika svårt att översätta en dikt från engelska till svenska, som från svenska till teckenspråk.

SUNE JOHANNESSON

Fotnot: Helgens program på Dövteaterfestivalen:

Lördag:

Kl. 14: VDN (Tjeckien) spelar en barnteaterföreställning. Önnestads gymnasium

Kl. 14: Rysk teatergrupp, Önnestads folkhögskola

19: Tyst Teater ger Mest om djur, Kristianstads Teater

Söndag:

Kl. 10: Österrikisk teatergrupp ger 64GAS67, Önnestads gymnasium