Varma toner och en känsla av frihet
Det är nästan hisnande att gå bakåt i Waxahatchees katalog efter att ha lyssnat på "St Cloud", en samling låtar så marinerade i den amerikanska Söderns jordmån att det är lätt att glömma att Katie Crutchfield främst gjort sig ett namn med distad och ångestladdad dagboksrock.
I stället för att följa upp det John Agnello-producerade storverket "Out in the storm" med att vrida upp allting till elva gör Crutchfield tvärt om och nästan helt om. Där det tidigare stod "Vi ska låta som Dinosaur jr" på whiteboardtavlan i replokalen har hon tejpat upp omslaget till Lucinda Williams "Car wheels on a gravel road", ritat ett hjärta kring det och skrivit "Låt stå!"
Musiken är skriven i samband med Katie Crutchfields beslut att bli nykter. Vetskapen om det skänker låtarna, hur de låter – den varma tonen i gitarren, fjäderreverbet, elpianot, Crutchfields sång som aldrig har tillåtits vara närmare eller låtit bättre – ja, allting, en känsla av frihet.
Det här är en människa som gör upp med skiten i sitt förflutna innan det täcks med granris i en båt, puttas iväg och antänds med en brinnande pil. Och det här är ett album som tiden kommer att behandla väl.
Altrock
Waxahatchee
Titel: "St Cloud"
Skivbolag: Merge Records/Playground Music