Åland militärfritt – men inte försvarslöst

Åland har en speciell status: Öarna mellan Finland och Sverige är sedan 166 år helt demilitariserade. Och det lär inte förändras, inte ens om och när Finland ansluter sig till Nato, enligt den finländske presidenten Sauli Niinistö.

– Man har inte sett att det skulle föranleda något hinder, sade han vid en presskonferens i samband med ett högtidlighållande av Ålands självstyre den 11 juni, enligt lokaltidningen Nya Åland.

– I den här diskussionen bör man uppmärksamma att Finland ska försvara den här demilitariseringen. Hur mycket det sedan skiljer sig från traditionellt försvar är en annan fråga. Jag har till min stora glädje också hört att Sveriges försvarsminister hade en liknande kommentar, fortsatte Niinistö.

De tusentals åländska skärgårdsöarna har en strategiskt viktig position, i mitten av Östersjön mellan Finland och Sverige. De kan bidra till en kontroll över Östersjön.

– I tillägg så kontrollerar det också infarten till Bottniska viken, säger Tomas Ries, finskättad docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan i Stockholm, som tidigare också har verkat vid finländska Försvarshögskolan.

– Om det skulle bli en konflikt i Östersjön så skulle en av Rysslands viktigaste prioriteringar vara att förhindra att fientligt flyg skulle kunna operera mot dem och då är det angeläget att flytta fram luftförsvarspjäser till Gotland, Åland och gärna till Bornholm, för att få ett fördjupat luftförsvar.

Åland har länge ansetts vara av stor strategisk betydelse. Under kalla kriget hade Finland utförliga planer för hur man skulle förhindra ett sovjetiskt ockupationsförsök, men det talade man inte högt om.

– Dels hade man den finska flottan och rörligt kustartilleri, kanoner som kunde transporteras dit. Och så hade man en brigad som var särskilt utsedd att placeras på Åland i händelse av krig, säger Ries, som poängterar att även Sverige lär ha haft ögonen på Åland.

– Eftersom det ligger så nära Stockholm, Arlanda och hela mellersta Sverige så kan man tänka sig att man förmodligen också hade en hemlig plan, om det skulle se riktigt illa ut och Finland inte lyckas försvara Åland.

Demilitariseringen av Åland följde på ett stort slag i ett europeiskt stormaktskrig – och riktades ursprungligen mot Ryssland.

Sommaren 1854 gick fler än 10 000 franska och brittiska soldater och omkring 80 stridsfartyg till anfall mot Åland och Bomarsunds fästning.

Åland tillhörde då Ryssland, sedan det och hela Finland hade erövrats från Sverige några årtionden tidigare. Fästningen var Rysslands då västligaste fäste, endast ett tiotal mil från Stockholm.

Slaget utspelades inom ramen för Krimkriget, där en rad stormakter gjorde upp med dåtidens Tsarryssland. Fransmännen och britterna erövrade Bomarsunds fästning och jämnade den med marken, varpå de kunde hålla den ryska flottan i schack i Östersjön.

När det senare förhandlades om fred förde Sverige fram sina säkerhetsintressen i Ålandsfrågan. I fredsavtalet förbjöds Ryssland att placera militär på Åland, enligt en princip som i stort har gällt fram till i dag.

Finland har rätt att försvara Åland om och när det anses föreligga något slags militärt hot mot öarna.

Finlands kustbevakning är dock utformad på ett passande vis. Finländska kustbevakare är militärt utbildade och i krigstid integreras de rakt av i det finländska försvaret.

– De har kustbevakningsfartyg som kan gå i strid, särskilt ubåtsjakt. Sedan har de markstyrkor som är helt utbildade för militär strid, så de har en förmåga att förstärka Åland utan att påverka Ålands demilitariserade status, säger Tomas Ries, som jämför dem med svenska jägarsoldater.

Förutsättningarna i öst har förändrats rejält sedan Kalla kriget. Sovjetunionen hade en lång kust längs med Östersjön och utsikt mot Norden i flera riktningar. Nu har Ryssland exklaven Kaliningrad och området kring S:t Petersburg längst in i Finska viken.

Om större förband skulle närma sig med flygplan eller fartyg så lär Finland och Sverige snappa upp det tidigt.

– Om det skulle bli akutläge så skulle man kunna skjuta ned dem innan de ens nådde Åland eller Gotland, säger Tomas Ries.

Han tror inte att demilitariseringen blir ett problem i samtalen med Nato, då alla parter nog ser det befintliga försvaret som tillräckligt.

Under de senaste årtiondena har Sverige och Finland byggt upp ett allt starkare försvarssamarbete. Den svenska marinen övar regelbundet med den finländska.

– Det är fullkomligt operativt och man räknar med att kunna gå i strid tillsammans. Det är naturligtvis krävande, men man har kommit så långt, säger Tomas Ries, som tillägger att det "ligger väldigt nära till hands att tro" att man tillsammans vill kunna säkra Åland.

Den finländska amfibiebrigaden Nylands brigad, som håller till utanför Ekenäs på Finlands sydvästra kust, har övat väldigt mycket tillsammans med det svenska amfibieregementet i Berga söder om Stockholm.

Den finländska marinens befälhavare, konteramiral Jori Harju, sade i mars till Hufvudstadsbladet att man kommer att hinna först till Åland i ett skarpt läge. Han talade också om möjligheten att Sverige kommer till undsättning:

– Vi har en lagstiftning som möjliggör internationellt bistånd. Den gör det möjligt för oss att be om hjälp och jag tror att Sverige skulle stödja oss, på samma sätt som Sverige kan be att vi ska komma till deras undsättning. Det här är något som vi övar med Sverige och jag är övertygad om att vi här skulle hjälpa varandra.