Carolin Dahlman: Lööf lurade oss om bankskatten

”Förslaget skadar jobben och bör begravas”, skrev Annie Lööf 2017 i samband med att regeringen backade från bankskatten efter att ha fått kritik av bland andra Centerpartiet.

Men två och ett halvt år senare har Socialdemokraterna fått vad de har drömt om sedan 2014 när förslaget lades fram första gången – då som ett sätt att finansiera mindre barngrupper i förskolan. Är C grundlurade eller har man lämnat sin position som liberalt parti?

I april medgav Lööf att bankskatten, som en konsekvens av januariöverenskommelsen med de rödgröna, ”kommer att ligga på bordet” (Expressen 2/4). Då bemötte hon dock kritiska röster med orden: ”Finns varken en bankskatt eller en kemikalieskatt omfattande 1,22 mdr i ändringsbudgeten nästa vecka”. Dessutom la hon till att ”Alliansen, påhejat av M, gick till val på en bankskatt 2014”.

AHA, så nu när Centern har kapitulerat inför S och svikit sin tidigare linje riktar man kvickt taggarna mot de tidigare kompisarna i Moderaterna? I stället för att svara i sak om sin egen ställning attackerar man ett annat parti. Tjusigt.

Men har Lööf rätt när hon säger att Alliansen gick till val på bankskatt 2014? Det är inte alldeles enkelt att hitta tydlig information om detta.

Anders Borg (M), som då var finansminister, uttalade visserligen inför valet att en ökad beskattning av finanssektorn var att vänta. Men samma år kommenterades förslagen från S och SD om bankskatt av Anna Kinberg Batra (M), då Moderaternas gruppledare, så här: ”En ensidig skattehöjning som riskerar att slå mot jobb och tillväxt och därmed drabba de resurser vi behöver till välfärden, till skolan och förskolan” (SVT 1/7 -14).

Och i maj 2015 sa Ulf Kristersson, då Moderaternas ekonomiskpolitiske talesperson: ”Den här regeringen hittar nästan varje vecka något som de tycker är underbeskattat och där skatten ska höjas. Ensidiga och ständiga skattehöjningar på näringslivet kommer att gå ut över jobb och företagande, vilket alla förlorar på i förlängningen”.

Att Lööf nu försöker smita från ännu en situation där hon brutit mot tidigare löften och dragits vänsterut genom att svartmåla Moderaterna blir i ljuset av detta konstigt. Är det något parti som har bytt fot är det C.

I sakfrågan kan man även som liberal vara kluven. Visst svider det att storbankerna gör jättevinster och vi konsumenter måste betala höga avgifter, samtidigt som reglerna inte tycks helt rättvisa och skattebetalarna ofta måste rycka in om det krisar. Men bygger Anderssons plan mer på vänsterideologi än realistiska beräkningar?

”Det är klassisk socialdemokratisk ideologi – att ta från de rika,” kommenterade statsvetaren Jenny Madestam (Expressen 31/8).

Och i linje med det var V naturligtvis med i jublandet över C:s svängning. ”Spännande med bankskatten som Vänsterpartiet drev igenom och förhandlade fram”, twittrade partiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson.

Men blir det de inom vänstern så avskydda bankdirektörerna som får ta smällen? ”Historiskt sett ser vi att de svenska bankerna är kostnadseffektiva. De är bra på att överföra kostnader på sina kunder”, sa sparekonomen Frida Bratt i Expressen TV.

Ja, tyvärr kan nog V- och S-väljarna bli de som får betala – pensionärerna, låginkomsttagarna, de svaga.

Dessutom finns det onekligen annat som regeringen hade kunnat spara på för att kunna betala en så viktig kärnuppgift som försvaret. Friår, föräldravecka och ett gytter av märkliga projekt och bidrag runt om i landet skulle kunna skrotas. Spara hellre på detta än att pressa näringslivet, då alla skattehöjningar hotar tillväxten.

2017 skrev en kvinna: ”Förslaget skadar jobben och bör begravas”. Jag håller med.