"Idrottare kan mörka ohälsa för att få tävla"

Att elitidrottare tangerar gränsen för vad som är möjligt att pressa sin kropp till är knappast en nyhet. Aktiva inom uthållighetsidrotter är speciellt utsatta för hög träningsbelastning – åkarna i svenska skidlandslaget tränat upp mot 1 000 timmar per år.

De aktiva kan dessutom dra fördel av att ha en låg kroppsvikt – samtidigt som de förväntas prestera. Det medför stora utmaningar vad det gäller balans och det finns ingen enkel lösning som passar alla.

– Det finns ingen magisk gräns för träningsvolymen för optimal träningseffekt. Det skiljer sig massor åt och är beroende på återhämtningen, vad man äter, hur man sover, hur man kan koppla av och vilka övriga icketräningsrelaterade stressfaktorer man har i livet, säger Göran Kenttä, idrottspsykolog och forskare vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH).

För att undvika att idrottare hamnar på fel sida om gränsen, där överträningsrelaterad problematik, depression, ätstörning, skador och påverkad bentäthet är några av de möjliga konsekvenserna, genomför man regelbundna hälsokontroller. Det var efter en sådan kontroll som norskan Ingvild Flugstad Østberg, regerande mästare i totala världscupen och i Tour de Ski, stoppades från att tävla på grund av att hälsokraven inte uppfyllts. I början av december stoppades även den svenska talangen Frida Karlsson av samma orsak och 20-åringen kommer inte till start i den stundande touren.

En annan del i hälsoarbetet är att förbunden låter idrottarna föra dagbok kring träning och kost, och svara på olika typer av självskattningsformulär, berättar Göran Kenttä.

– Som tränare vill man ha ett kliniskt test som visar om man är på väg att passera gränsen, men det finns inget enskilt test som visar det, säger han.

När något väl syns på kliniska tester har det ofta gått för långt.

– Man gör DEXA-mätningar där man tittar på kroppssammansättningen, och bland annat kan se bentätheten. Förändras den är det en allvarlig markör, och det sker inte på några veckors energiunderskott. Det krävs längre tid.

I stället är ett av de tidigaste tecknen att humöret förändras. Därför förespråkar Göran Kenttä att tränarna bokför sina aktivas humör. Det krävs för att kunna skilja akut trötthet och besvikelse från en destruktiv, mer ihållande trötthet – och de uppgifter som de aktiva lämnar in är inte nödvändigtvis tillförlitliga.

– Risken med självrapporterad data är att man fejkar sina svar för att de ska vara socialt önskvärda – så att man får tävla. Det kan handla om att dölja smärtproblematik, eller att mörka sin trötthet, säger han.

En annan tidig markör är försämrad prestation. Och allt för ofta landar den aktiva och tränaren i att uteblivna resultat ska korrigeras med mer och hårdare träning.

– Det kan vara svårt för idrottare att inse att man behöver vila. När man sitter där i framgångshjulet och konkurrensen finns där krävs det både mod och tillit för att våga dra i bromsen och ta en paus, säger Kenttä och fortsätter:

– Vid hjärnskakningar eller stressfrakturer är det tydligt, men hur gör man vid psykisk ohälsa, överträning eller ätstörningar? Det borde vara precis lika viktigt och naturligt att stänga av aktiva då. Det sänder viktiga signaler till hela miljön, om att hälsan är viktig och inte får försummas.

Att skidförbunden inte går ut med detaljer kring varför åkarna stoppas kan bli problematiskt.

– Det blir spekulationer när det inte finns transparens. Fler och fler idrottare berättar om problemen under sin karriär, men det är fortfarande tabubelagt. Det finns en kultur där det ses som ett svaghetstecken att vika sig. Men alla behöver hjälpas åt för att ändra en kultur.

Hur bra det än är att förbunden nu vågar ge aktiva tävlingsförbud, då alla hälsovärden inte är på plats, så poängterar Kenttä att det är en mästerskapsfri säsong.

– Jag tror att beslutet hade varit svårare och mer omdebatterat tre, fyra veckor innan ett OS. Det blir avsevärt mycket lättare att beordra pauser när det inte är inför stora mästerskap. Det är en stor utmaning för alla i elitidrottens värld: aktiva, läkare och tränare. Alla känner trycket på att framgångarna ska levereras, och ibland blir det till ett väldigt högt pris.