Jörgen Svensson: Jörgen Svensson: Kristianstadsbladet rymmer många röster. Det är väl för väl.
”Sinnesslött slöseri”, skrev Kristianstadsbladets politiska redaktör Carolin Dahlman.
”En perfekt bänk för en skola”, tyckte Kristianstadsbladets kulturredaktör Sune Johannesson.
”Hur kan en vanlig bänk kosta så otroligt mycket?”, undrade Anna-Kerstin, som ringt jourhavande reporter.
”En spade är en spade och en bänk är en bänk”, skrev Carl-Henrik Nilsson (SD) på Kristianstadsbladets debattsida.
Den raka nyheten och åsikterna, för och emot, i Kristianstadsbladet. Precis som det ska vara.
En tidning kan och ska rymma många röster. Den politiska redaktören har till uppgift att bedriva opinionsbildning på ägarnas uppdrag. Det är en del i den svenska presstraditionen att det är så.
Kulturredaktören har också en opinionsbildande uppgift, men från en helt annan utgångspunkt. Det är alltså inte konstigt att det som Carolin Dahlman ser som ett ”sinnesslött slöseri” värderas högt av kulturredaktören.
På debattsidan värderar en egen redaktör materialet. Här samsas proffstyckare, politiker och helt vanliga läsare om utrymmet.
Kristianstadsbladet har en ovanligt livlig debatt. Det kan vi tacka skickliga redaktörer för.
Groucho Marx, en amerikansk komiker som tillsammans med sina bröder gjorde flera filmsuccéer i mitten på det förra århundradet, sa en gång att han aldrig skulle kunna tänka sig att bli medlem i en förening som kunde acceptera honom som medlem.
Jämförelsen haltar en aning, jag inser det, men jag tänker ofta att världen skulle vara rätt värdelös om alla tyckte som jag. Det är härligt att man tillåts tycka olika.
290 000 kronor är mycket pengar för en bänk, om man ser det som en bänk.
Sinnesslött slöseri?
Eller en perfekt bänk på en skola?
Båda rösterna finns i Kristianstadsbladet.
Trevlig helg!