Långa dagar väntar

Fastemånaden ramadan har börjat. Och någon lunch blir det heller inte under den kommande månaden.

I år blir det tufft att fasta, framförallt de första dagarna. Inte bara för min del, utan för de allra flesta. Solen går nämligen inte ner förrän nio på kvällen. Men med tanke på att fastan fortsätter in i september månad innebär det också att det blir mörkt tidigare. Det positiva då är att man får äta tidigare.

Muslimerna följer månåret och det är elva dagar kortare än de 365 dagar vi har i Sverige. Det innebär att fastemånaden blir elva dagar tidigare för varje år. När jag började fasta så var det vintertid och då kunde man äta direkt efter skolan. Nu när det är sommartid är dagarna längre. Och de närmsta åren kommer bara bli ännu tuffare. Att fasta hela juli månad skämtar man inte bort.

Medan dagarna är längre här så är det betydligt varmare i de muslimska länderna. Boende där ställs inför den utmaningen. Mina föräldrar kommer från Turkiet och efter att ha varit i Istanbul på semester för två år sen fick jag också uppleva ramadan för första gången i ett muslimskt land. Självklart var skillnaden stor. Där hade bagerierna öppet mitt i natten och kön var lång för att köpa färskt bröd. På dagarna stod restauranger och Kaféer i stort sett tomma förutom enstaka turister. Gemenskapen är större och då blir det också lättare att fasta.

En fråga som man ofta får här hemma är om man inte blir sugen på att äta när man ser andra göra det. Svaret är nej. Man har vant sig helt enkelt. Jag kan utan några som helst problem göra en kompis sällskap när denne ska på lunch. Suget efter att äta något försvinner när man inte får göra det. Och de flesta som fastar känner nog likadant.