"Ska jag lägga ner mitt liv också?"

De är ljussättare, ljudtekniker, sminkörer och kostymörer vars liv ställdes på ända när publikrestriktionerna infördes i våras. Deras välfyllda almanackor tömdes utan förvarning på inbokade jobb. Vad har hänt sedan dess? I vilken mån har de kunnat ta del av regeringens krisstöd så här långt?

Här berättar några av dem om en framtid som står och väger.

Många frågor är ännu obesvarade: Vilken form har regeringens utlovade stöd till egenföretagarna? Ska publikgränsen höjas enligt Folkhälsomyndighetens förslag och hur tänker egentligen publiken – vågar folk gå på konserter och teater som innan?

"14:e mars ställdes allt in, rubbet. Då hade vi det väldigt kämpigt ett tag. Men i och med att vi är ett aktiebolag kunde jag, min kollega och våra två anställda korttidspermittera oss. Det var en liten räddning men sedan har vi en teater och ett kontor som blöder pengar och alla omkostnader med det och när man är korttidspermitterad kan man inte söka andra bidrag från staten.

Vi har fått en del donationer från fans och elever som brinner för oss men det har helt mattats av nu. Folk tröttnar ju på att hjälpa till. Så vi började försöka liveströmma, vilket var jättesvårt. Vi nådde inte vår fulla potential, vi behöver publiken.

När de gick ut och föreslog folksamlingar på 500 kände jag först 'vad skönt för alla kollegor, nu kanske alla börjar tänka annorlunda' men så länge folk jobbar hemma känns det lite konstigt att åka och sätta sig i en teaterlokal med en massa främmande människor. Om vi som jobbar med teater får ha öppet är jag orolig för att staten kommer att känna att 'nu har ni ingenting att skylla på'. Men man kan gå ut med att 'det är okej att gå på teater, eller att gå en kurs'. Jag tror skammen är den största anledningen om folk inte dyker upp."

"Jag har tappat delar av mina sociala sammanhang. Det är en ganska liten värld där man jobbar tätt intill varandra under längre perioder på ett intensivt sätt. Många i branschen som jag har pratat med funderar på att göra något annat och kanske byta bransch. De offrar privatliv och vänskaper för jobbet och nu när allt har avstannat så hinner de plötsligt träffa människor igen och omvärdera sina val. Det kan innebära att branschen tappar en stor del av kompetensen. Det är kanske lättare för mig som är småbarnsförälder att hantera situationen och uppskatta den utökade tiden hemma.

Jag vet inte vad som kommer att hända framöver. Istället för att tjäna så förlorar jag pengar varje månad.

Regeringen införde omställningsstöd för mars/april, men om man efterfakturerar som jag gör är det inte den delen av året som jag förlorar mina intäkter på, det är på sommarhalvåret. Från att ha varit perioden då jag drar in kanske 70–80% av årsintäkterna har jag kanske 5–10% kvar.

Som tur är har jag korttidspermittering, utan den hade det varit mycket skralare. Jag lever just nu på korttidspermitteringsstöd och besparingar som jag sparat på mig genom åren. Om begränsningarna fortsätter måste omställningsstödet och korttidspermitteringen förlängas."

"Veckan innan vi skulle åka på vårt första gig för våren började allt ställas in. Det har lett till att hela året har rykt. Det är några hundra tusen som jag inte får in. Jag har haft tur som har en sambo som haft kvar sitt jobb längre än jag.

Jag har inte jobbat som ljudtekniker alls förutom fyra strömmade historier. Det har väl funkat men lönen för dem har inte direkt varit skälig. Det har varit betalt i sponsöl och mat. Pengarna har inte funnits där. Nu kan jag serva förstärkare och liknande så jag har kunnat hanka mig fram på det. Först vägrade jag tänka på att byta jobb men nu har jag börjat fundera på om jag ska sejfa upp och bli elektriker eller rörmokare. Om det här kan hända igen vill jag inte gå igenom samma sak. Restauranger har fått öppna igen, men vi har fortfarande noll möjlighet att göra något. Vi har närmast näringsförbud.

Det låter kanske lökigt men jag känner att det här är en del av min identitet. Jag gör det här – om jag inte kan göra det, vem är jag då?"

"När 2020 började var jag bokad till mars 2021, och när pandemin bröt ut hade jag inga bokningar. Jag jobbade med en långfilm för Netflix som SF producerar och vi blev pausade med betalt i några veckor och sedan bestämde de sig för att pausa produktionen på obestämd tid.

Sedan hade vi tur att vi kunde dra i gång igen. Det körde också ihop sig för mina kollegor, så jag fick komma in och ta över en inspelning för dem. Det löste sig liksom för mig. Vi har ganska tur i filmbranschen. Det är nästan så mycket jobb att man inte kan ta allt.

Men det var otroligt nervöst först med ett år och ett kvartal som försvann. Jag måste ändra bolagsform när det här lugnar ned sig lite. Permitteringsreglerna för aktiebolag vore väldigt bra om de gick att applicera på enskild firma, så att man kan få a-kassa om man inte jobbar. Också möjligheten att inte behöva sätta sitt företag på paus. Jag har gjort det här sedan jag var 20 år. Jag vet inte vilket annat jobb jag skulle kunna göra. Vi lever ju vårt jobb, ska jag lägga ned mitt liv också då?"

"Luften gick helt ur vår bransch i mars. Folk slutade komma och dekoren till 'Så som i himmelen' stod i fem månader så som vi hade lämnat den.

Jag är scenchef sedan mer än 25 år tillbaka och anställs per produktion. Jag fick garantilön kontraktet ut men från och med maj hade jag ingen inkomst som scenchef. Jag har fått stämpla under sommaren, det har hjälpt mig enormt.

Lyckligtvis är jag fast anställd två dagar i veckan på själva Oscarsteatern, för att sköta uthyrningar, ta hand om huset och annat. Det gjorde att jag kunde betala hyran, men inte mer. Jag fick prioritera om.

Nu repeterar vi 'Rain man' det är underbart! En vecka före tänkt premiär pausar vi till januari.

Vi får se tiden an. De flesta säger att de vill gå på teatern igen, men vågar de komma? Jag hoppas att alla som hungrar efter kultur också kommer. Med 500 personers gräns, kanske från första oktober, kanske folk vågar komma tillbaka?"

"Jag gick ut Stockholms Dramatiska Högskola våren 2019, och de första åren är ju lite av etableringsår. Jag gjorde en produktion på hösten för Dalateatern, sedan gick jag arbetslös och då kom corona, jippie! Nu går det inte att prata med teatrarna, de funderar på hur de ska överleva.

Jag varit lärarevikare och fick komma tillbaka till SDH som handledare, det var jätteroligt. Sedan har vi fokuserat på att bygga upp en egen ateljé. Vi kände på oss att det skulle kuka ur, då är det najs att ha en trygg jobbplats. Jag har prioriterat det, man måste investera om det ska generera något. Jag gör målningar på beställning, och har jobbat lite med film. Snart ska jag arbeta med en föreställning på Strindbergs Intima teater. Det går, men det svårt att klara sig på bara det. Arvodena täcker inte.

Jag har tagit ut a-kassa, de jobb jag har gjort i vår har jag gjort på lön. Nu tittar jag på hösten och undrar hur jag ska få in pengar på det jag utbildat mig till utan att fastna i att jobba extra som skolvikarie. Det kan också vara roligt, men gör det svårt att satsa helhjärtat."

“Allt vi gör har bokats av. Jag jobbar mycket med att designa artisters turnéer, sedan jobbar jag också med teatrar, musikaler och opera och med sportevenemang. Jag har lagt äggen i lite olika korgar och hade inte tänkt att någonting skulle slå undan alla tre benen. Jag blev till och med evakuerad när det här slog till i mars. Vi var i Tyskland och blev upphasade ur turnébussen tidigt på morgonen. Turnéledaren sade 'Vi kommer att stanna vid närmsta flygplats, alla har nya flygbiljetter', två timmar senare satt jag i Stockholm och funderade på vad som hade hänt.

Jag har haft turen att få göra lite strömmande konserter under sommaren, som Låt Live Leva, jag har börjat jobba en del med tv-sänd livesport. Det har egentligen inte varit en ekonomisk kris, det har mer varit en inre kris. Man vill sysselsätta sig och man är van att jobba mycket och hålla i gång. Jag har drivit företag i 16 år och det här är första gången det är en ordentlig motgång, så det har inte varit jättesynd om mig. Jag permitterade mig från den 16 mars på 80 procent, det är först nu i augusti jag har börjat jobba lite.”

"Jag hade turen att jobba på Malmö högskola med en slutproduktion och de var tvungna att låta studenterna ta examen. Vi slutförde och hade internpublik. Det var lite ledsen stämning såklart, men rent ekonomiskt var det ingen fara. Men sedan blev jag av med ett operajobb, tre månaders arbete. På något mirakulöst sätt lyckades jag få ett filmgig, filmen har inte stått still på samma sätt som på teatern.

Jag förlorade tre månaders arbete. Bland de kulturarbetare jag känner är många väldigt arga och upprörda över publikgränsen, i förlängningen blir det som att man ser ner på kultur, som att den inte har ett marknadsvärde som är lika lättberäknat som Ullared eller flygplansbusiness. Jag har musikerkompisar som blivit av med ett helt års arbete, vilket ju är en katastrof. Det finns en rädsla för att planera framåt, det är svårt att pitcha in idéer.

Jag är orolig för att det bara är de väletablerade som får jobb i fortsättningen och att corona dödar de små fria grupperna runt om i landet."

"I början tänkte jag 'vart ska det här ta vägen?' Det var som att man föll fritt. Snart förstod jag att massor av jobb kommer att försvinna. Mycket riktigt blev nästan allt jag hade på gång avbokat, så fort det stod klart att teatrarna inte fick ha publik var det dött inom en vecka.

Jag kände att det här inte kommer att bli en bra situation, för jag står här med sex–sju ton aluminiumrör och en massa plywood, hyra som tickar och alla mina vanliga utgifter. Många runt mig, folk som hyr ut ljud- och ljus-anläggningar, har leasingavtal på miljonbelopp som tickar på.

Det gällde att gnugga geniknölarna och hitta på något nytt, fort som attan, för räkningarna kommer ju. Då började vi i stället tillverka plexiglasskydd till kassalinjerna i mataffärerna och alla möjliga ställen där det har behövts, och på så vis har vi kunnat hålla oss flytande. Det är bara att hoppas att det fortsätter, för det är ingen som beställer någon teaterdekor nu.

Jag tror att det är många som har hittat andra försörjningssätt. Man får dela ut tidningar eller liknande, vad ska man annars göra?"