Absolu Pernod!
Det är bara att gratulera alliansregeringen och finansmarknadsminister Mats Odell (kd) till en strålande affär. Trots den senaste tidens finansiella turbulens har Odell på tvärs med vad alla olyckskorpar kraxat lyckats genomföra försäljningen av Vin & Sprit AB på ett utomordentligt sätt.
Med de motsvarande drygt 55 miljarder kronor som franska Pernod Ricard betalar får staten in mer pengar på affären än vad de flesta bedömare har vågat drömma om.
Måndagens uttalande från köparen om att tillverkningen av Absolut vodka självklart hör hemma i Åhus var förväntat. Ändå är det välkommet. Möjligen lugnar det nämligen en och annan som verkligen har trott att sprittillverkningen skulle flyttas utomlands, vilseförd av socialdemokratisk och facklig försäljningsfientlig retorik.
Återstår bara att se hur många i denna ideologiskt blockerade falang som med det överenskomna priset fortsatt tänker hävda att det handlar om en utförsäljning av statliga bolag och inte en försäljning.
I ett liberalt perspektiv är det självklart att det offentliga enbart ska driva företag som inte det privata näringslivet kan driva lika bra. I denna del finns mycket kvar för borgerligt sinnade politiker på såväl nationell som kommunal nivå att göra.
Att bränna och kränga sprit tillhör definitivt inte statens kärnuppgifter.
Staten har alltför länge hycklat i alkoholpolitiken genom att å ena sidan göra vad man kan för att öka konsumtionen av alkohol, medan man å den andra har drivit kampanjer för att minska konsumtionen. Att hyckleriet blir något mindre med försäljningen av V&S är välkommet.
Ekonomiskt gynnar försäljningen av V&S folkhushållet i sin helhet. Utdelningen från det statligt ägda bolaget var förra året rekordstora 720 miljoner kronor. I affärsuppgörelsen ingår att staten för 2008 får en utdelning på 800 miljoner kronor. Genom att använda köpeskillingen på 55 miljarder kronor till att amortera på utlandsskulden minskar staten sina kostnader med 2,2 miljarder kronor om året.
Nettovinsten på att inte äga "kassakon" V&S är således drygt en miljard kronor, som nu i stället kan användas till välfärdsinvesteringar.
En tänkbar investering, som alliansregeringen borde överväga, är att förbättra infrastrukturen. Även en sådan investering skulle gynna samhällsutvecklingen, inte minst om den gjordes på strategiskt viktiga ställen.
Dessa krav uppfylls mer än väl av den sedan länge efterlängtade utbyggnaden av E22, som s-regeringen så snöpligt senarelade på obestämd tid när Saabfabriken i Trollhättan skulle räddas kvar. Och med tanke på V&S:s betydelse för Kristianstadstrakten vore det inte mer än rimligt att regeringen väljer en sådan satsning.
En annan inte oväsentlig faktor som gör att beskedet om försäljningen av V&S ska mottas med uppriktig glädje är att det kan komma att gynna bygden. Statliga bolag är förhindrade att vara aktiva aktörer i det omgivande samhället. Det är inte privata bolag.
Om Pernod Ricard vill gynna grannsämjan och få en bra start på sitt köp finns det all anledning för bolaget att tillsammans med våra lokala politiker fundera på hur man skulle kunna bidra till den lokala samhälls- och näringslivsutvecklingen. Ett och annat projekt som det offentliga inte orkar finansiera fullt ur står säkert att finna.
Med Pernod Ricard som köpare finns goda förutsättningar för ett välskött företag att fortsätta blomstra.
Och Kristianstadsbygden att göra detsamma.
