Alfapet i säkerhetspolitiken
Till partiledarnas sensommaraktiviteter hör i år överläggningar om en ny säkerhetspolitisk doktrin. Arbetet innefattar hårklyverier kring begreppen alliansfrihet, neutralitet och samarbete. Efter tisdagens samtal i frågan tycks en bred uppgörelse vara långt borta. Det behövdes bara en timmes samvaro för att konstatera detta. Moderaterna, kristdemokraterna och centern har emellertid lyckats skriva sig samman om en formulering, som slår fast att Sverige är alliansfritt. Samtidigt hålls dörren öppen för förändringar i framtiden. Därmed har centern, glädjande nog, backat något från tidigare ståndpunkt och sitt fastklamrande vid neutraliteten. Det borgerliga trepartiförslaget sätter press på socialdemokraterna. I säkerhetspolitiken har regeringen målat in sig i ett hörn och vet varken ut eller in. Stödpartierna till vänster, miljöpartiet och vänsterpartiet, ställer sig kompromisslöst bakom en tydliga koppling mellan alliansfrihet och neutralitet, trots att detta koncept är överspelat och under nuvarande förhållanden mest är att likna vid kringdrivande flaskpost från kalla krigets dagar. Delar av socialdemokratin inser troligtvis nödvändigheten av att anpassa den nuvarande säkerhetspolitiska doktrinen till en ny verklighet men kan inte förmå sig att svälja de borgerligas krok, utan föredrar att vilset jaga vidare efter en ny hemmasnickrad motivering för alliansfriheten. Trots dessa låsningar uttrycker utrikesminister Anna Lindh starka förhoppningar om att "hitta en bred uppgörelse mellan partierna". Självbedrägeriet känner uppenbarligen inga gränsar i Arvfurstens palats. Över alltihop hänger "Natospöket". Folkpartiet förespråkar som enda parti oförbehållsamt en svensk anslutning till västalliansen. Genom detta klarspråk har partiledaren Lars Leijonborg "foulat" ut sig själv från huvudförhandlingarna men har enligt egen utsago fått vara med och kika på de tre borgerliga kamraternas gemensamma förslag. I vår tid av ständiga gränsöverskridanden håller en ny europeisk säkerhets- och försvarsordning på att ta form. Under överskådlig tid kommer Nato att spela en betydande roll på den europeiska arenan med nya medlemmar som redan anslutit sig och andra som står och väntar i farstun. Svensk militär samövar och samarbetar i skarpa lägen allt mer frekvent med alliansens trupper och under dess befäl. Ändå är det tabubelagt i socialdemokraternas föreställningsvärld att så mycket som knysta om att landet kanske borde lösa fullt medlemskort. Det är därför sex partiledare snart måste träffas igen för att spela alfapet i säkerhetspolitiken.
