Ansvarslös invandringspolitik
2006 sökte 24322 personer asyl i Sverige. Över 90 procent saknar pass och identitetshandlingar eller uppvisar falska handlingar, enligt Migrationsverket. Ofta handlar det om personer som vet att de inte har rätt att stanna och genom att inte uppge sin rätta identitet tar processen så lång tid att myndigheten till slut ger upp.
Bara 4192 av de få som nekats asyl lämnade landet 2006, resten lever illegalt i Sverige eller har överklagat beslutet.
Nyligen avslöjade Dagens Nyheter att det är mycket enkelt att få ut flera pass på ett och samma personnummer. Två fall i veckan uppdagas där äkta passhandlingar utfärdats till flera olika personer. 194366 "borttappade" svenska pass är också i omlopp och säljs förcirka 1000 dollar/styck.
I sammanhanget bör man även minnas skandalen på Iraks ambassad i vintras, där över 28000 pass och intyg på irakisk nationalitet skrivits ut och sålts till personer från bland annat Syrien, Egypten och Libanon.
Människor som flyr från krig och förföljelse ska enligt lag beviljas PUT (permanent uppehållstillstånd). Därmed skulle det inte behövas något manipulerande utan varje asylsökande från länder där krig råder skulle från första stund kunna klargöra sin identitet.
Över 60 procent av alla flyktingar som uppger sig vara från Irak och som söker sig till EU hamnar i Sverige och får oftast PUT inom några månader utan att Migrationsverket hinner utreda personerna identitet och ifrån vilket land de faktiskt kommer. Det är en ohållbar situation.
Personer som arbetar med flyktingar, bland annat Magda Ayoub, före detta riksdagsledamot och numera flyktingsamordnare har reagerat över att en del åker hem i väntan på uppehållstillstånd, eller vill åka hem och hälsa på genast när de fått uppehållstillstånd. I sådana fall kan man knappast ha skyddsbehov.
Jag vill understryka det självklara i att de irakier och andra som verkligen har asylskäl och kan styrka sin identitet, får skydd i Sverige. Men dessa borde givetvis ges tillfälliga uppehållstillstånd, inte permanenta. Incitamentet måste vara att de som fått asyl ska resa tillbaka till hemlandet när så är möjligt. Något annat är att bidra till det haveri vi nu ser.
Medborgarnas flyktingombudsman, Merit Wager, skriver i en debattartikel i Expressen (31/1) att: "Asylrätten urholkas när det kommer alltför många människor hit som ordnar en sorts egen anhöriginvandring, för att få sjukvård eller för att de har bekanta här som berättat att det är bra att leva i Sverige." Merit Wager är nu inte vem som helst och hennes kunskaper och starka engagemang för flyktingar är absolut och oomtvistat. Hon kan således svårligen avfärdas med de vanliga invektiven om främlingsfientlighet.
Istället har hennes utspel bemöts med tystnad. Wager ifrågasätter också på sin blogg varför Migrationsverket och media envisas med att ständigt tala om "ensamkommande flyktingbarn". Istället handlar det om ofta om unga män som är hitskickade av föräldrar som ansöker om att förenas med dem i Sverige när de väl fått PUT.
Varför skärper regeringen inte anhöriginvandringen med till exempel ett försörjningskrav för dem som vill ta hit släktingar? Den enskilt största gruppen av alla som fick stanna i Sverige förra året (86436 personer) var de 26668 personer som fick uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning – utan några som helst krav på att de ska kunna försörja sig själva.
Och vad blir konsekvenserna av en invandring från patriarkala hederskulturer och länder utan demokratisk tradition där religionen inte bara är en religion utan också en politisk samhällsordning? Får frågan ställas?
Enligt opinionsinstitutet ICM vill 40 procent av den muslimska populationen i Storbritannien införa sharia i de områden där muslimer dominerar. Har vi samma "utveckling" i Sverige eller är vi redan där? Vet riksdagspartierna det? Tar de ansvar?
Markus Nyberg
