Ärliga gröna ögon

Moderaternas analys andades en segrares självbelåtenhet och Socialdemokraterna ägnade sida upp och sida ned åt att skylla ifrån sig: det var mediernas fel, väljarna insåg inte sitt eget bästa och så vidare. När Annie Johansson (C) presenterar sitt partis analys finns inget av detta med. Beskedet är tydligt. Vi backade och vi gjorde det därför att kommunikationen misslyckades och budskapet var fel.

Om en rapport av det här slaget ska bidra till förändring måste den vara ärlig, som Centeranalysen. Men att bara erkänna sitt misslyckande räcker inte, man måste också förstå varför man har misslyckats och vilka konsekvenser detta i sin tur måste få för idé- och partiarbetet.

I går gjorde Johansson en stor poäng av att C uppfattas som otydligt av väljarna och att den politiska profilen måste vässas. Valanalysgruppen föreslår därför att ett nytt idéprogram ska antas vid en extra partistämma 2012. Nya idéer kan blåsa liv i ett svagt Centerparti, men frågan är om det räcker.

C måste inse vilka konsekvenser alliansbygget som det ser ut har fått för borgerligheten som helhet och det egna partiet. Det är ingen tvekan om att detta var en nödvändig förutsättning för valsegrarna 2006 och 2010. Lika säkert är dock att hela alliansens opinionsökning var och är en ökning för M. För sex år sedan var de tre mindre partierna dubbelt så stora som M, nu är förhållandet det omvända. Om C ska stärka sitt inflytande måste sannolikt alliansen stärkas; antingen genom valtekniskt samarbete eller genom sammanslagning av partierna. Men detta vill inte valanalysgruppen se.

Gruppen vill inte heller se var C, fortfarande, har sin starkaste bas. Det är sant att partiet har gjort inbrytningar i främst Stockholm, men det är ett mycket stort risktagande att offra ytterligare landsbygdsstöd i jakt på ytterst lättflyktiga storstadsväljare. Detta betyder inte att C måste ge upp sin frihetliga inriktning, bara att den måste bottna i och motiveras av partiets idépolitiska arv. Genom att koppla samman liberalismen med Centerns rötter skulle man kunna uppnå vad som rimligen är partiets mål: att göra den nuvarande politiken greppbar för både nya och gamla väljare.

Maud Olofssons parti är inte dömt att dansa vidare kring fyraprocentsspärren. Det kan finnas en framtid också för ett tydligt liberalt Centerparti som vänder sig till både stad och land. Men då måste det våga gå vidare i allianssamarbetet. Att vara ärlig är ett första steg på vägen.