Den lyckliga öns dilemman

Den långvariga ekonomiska boom, som lyft den lilla nordatlantiska önationens välstånd och levnadsstandard till en av de högsta i världen, ser ut att sakta ner. Thorsteinn Thorgeirsson, generaldirektör på det isländska finansdepartementet berättar att den ekonomiska aktivitetsnivån på Island börjat dämpas. Enligt finansdepartementets prognoser är det troliga scenariot en skonsam mjuklandning och en stabilisering av den feberheta ekonomin. En ny uppgång kan förväntas i slutet av nollnolltalet.

Avkylningen kommer i rätt tid. Under veckan har jag tillsammans med en grupp svenska journalister studerat den isländska ekonomin på plats i huvudstaden Reykjavik och överhettningstendenserna är uppenbara. Det råder en hektisk byggaktivitet i Storreykjavik och på gatorna rullar mängder av nya fina bilar.

Under studiebesök på de två expansiva företagen Össur, framställare av proteser för världsmarknaden, och Marel, tillverkare av maskiner avsedda för den globala livsmedelsindustrin, framgår det tydligt att arbetskraftsbristen är besvärande för det isländska näringslivet. Arbetsgivarna slåss om arbetskraften.

Detta lyckligt lottade land väljer ett nytt parlament, allting, i dag. Sedan tolv år tillbaka har en majoritetskoalition mellan liberalkonservativa Självständighetspartiet och det liberala landsbygdsorienterade Framstegspartiet styrt Island. En ungefärlig översättning till svenska förhållanden skulle vara en m+c-regering. Det är inte säkert att väljarna belönar regeringen för den framgångsrika liberala reformpolitik som ligger bakom det isländska undret. Det finns en längtan efter förändring.

Valrörelsen har varit stillsam och lågmäld. En del islänningar kallar årets val det tråkigaste i mannaminne.

De två regeringspartierna förutspås få antingen strax under eller strax över hälften av rösterna. Rent teoretiskt finns det ett regeringsalternativ i form av de tre övriga partierna i alltinget: Socialdemokratiska alliansen, Vänstergröna rörelsen och Liberalerna, som trots sitt namn är ett missnöjesparti. Detta alternativ benämns hånfullt "kaffealliansen", då de tre partiernas ledare träffats för att dricka kaffe, men inte anses ha särskilt mycket annat gemensamt.

Det spekuleras också i att Självständighetspartiet, som med omkring 40 procent av rösterna är Islands dominerade parti, eventuellt kan komma att slå sig ihop med Socialdemokraterna. En sådan rödblå regering hade Island sist i början av 1990-talet. Överhuvudtaget är partierna öppna för en mängd regeringskonstellationer. Island kan eventuellt också få ett nytt parti i alltinget, det borgerliga gröna partiet Islandsrörelsen kan komma över spärrgränsen på 5 procent.

Miljöfrågorna har fått ökad vikt i isländsk politik. Bakom detta ligger storsatsningen på att bygga ut vattenkraften för att skapa billig energi åt de aluminiumsmältverk som uppförts för att diversifiera ekonomin. Aluminiumsmältverken och vattenkraftverken genererar arbetstillfällen och kommer i framtiden att förbättra det konsumtionsbesatta Islands ömtåliga handelsbalans, men skapar enligt många islänningar också fula sår i det karga, vackra och storslagna landskapet. Regeringspartierna prioriterar tillväxten, medan oppositionspartierna för fram naturvårdsaspekterna.

Under ytan lurar också ett annat – starkt partisplittrande – ämne som de flesta isländska politiker har beröringsångest inför: frågan om EU-medlemskap. Den isländska kronan, världens minsta självständiga valuta med rörlig växelkurs, utsätts ständigt för stora fluktuationer som tvingar den isländska centralbanken att hålla en hög räntenivå, för tillfället strax över 14 procent.

En del företag och privatpersoner kringgår problemen genom att ta lån och sköta sina affärer i utländsk valuta. Om Island går med i EU kan euron införas och de svårigheter den lilla skvalpvalutan medför skulle vara ur världen. Men fiskenäringen säger nej till EU. Trots minskad betydelse då finanssektorn, turismbranschen, aluminiumverksamheten och andra näringsgrenar växt i betydelse, är fiskeverksamheten fortfarande en maktfaktor.

Nationell tradition eller global anpassning? Snart nog kan Island, oavsett vilken regering som blir resultatet av dagens val, tvingas bekänna färg.

Jörgen Jörgensen