Ekonomisk urspårning

Ännu en gammal statlig trotjänare, SJ, har stora problem att klara sin lönsamhet. Tillvaron som hybrid mellan vinstdrivande företag och statligt verk gör att bolagets operativa verksamhet blöder ekonomiskt. Förra året gick man back med 100 miljoner kronor och innevarande års resultat ser ut att bli lika dystert, trots ett omfattande förbättringsprogram. Nu flaggar SJ:s nye vd Jan Forsberg för radikala och kraftfulla åtgärder. Mellan 200 och 300 tjänster ska plockas bort. Biljettsystemet ska rationaliseras i riktning mot ökad automatisering och köp via Internet. Bolagsledningen skyller delvis den usla ekonomin på gamla och ofördelaktiga avtal med olika länstrafikbolag. Bland annat lyfts Kustpilenavtalet fram som en dyrbar historia. Men det är bara halva sanningen. Bolaget har slarvat med såväl vagnparkens underhåll som i tiden pricksäkra nyinvesteringar. Flera av X-2000 tågsätten börjar bli ganska skraltiga, vilket kan göra en längre färd till en minst sagt skakig upplevelse. Än en gång har vi fått bevis på att staten ska hålla fingarna borta när det gäller att driva företag. Det räcker mer än väl att staten via Banverket har kontrollen över järnvägsnätets standard och säkerhet. Mogna män som Göran Persson och Björn Rosengren borde vid det här laget har vuxit från lusten att leka med tåg. Det är således hög tid att staten låter den gamle vännen SJ gå i pension och överlåter den spårbundna transporten av människor och gods till privata aktörer, som bättre behärskar marknadens villkor.