En av de riktigt stora

Ibland hittar du en författare som talar direkt till dig, och som du vill läsa allting av. Det kan vara svårt att säga vad som gör just dessa verk så viktiga. Det handlar inte bara om deras innehåll, utan också om något slags personkemi. För mig är Arthur Koestler en sådan författare.

I går var det 25 år sedan Koestler hittades död i sin bostad i London. Förmodligen hade han och hustrun Cynthia tagit sina liv två dagar tidigare, den 1 mars 1983. Arthur Koestler var vid denna tid svårt sjuk, men det har förblivit en gåta varför hans betydligt yngre och friskare fru valde att följa honom i döden.

Det kvartssekel som har gått sedan dess har knappast inneburit någon högkonjunktur för Koestlers författarskap. Jag har ofta funderat på vad det kan bero på. För att motverka glömskan skrev jag boken Timmarna vid fönstret: en essä om Arthur Koestler, som utkom för ett år sedan.

Koestlers författarskap kännetecknas bland annat av en enastående bredd, han var hemma i såväl den naturvetenskapliga som den humanistiska kulturen. Många av hans böcker är värda att läsas. Men tre av dem förtjänar särskilt att framhållas.

Den första är romanen Natt klockan tolv på dagen, som handlar om Moskvarättegångarna i Sovjet på 1930-talet. Under dessa processer åtalades en rad av de bolsjeviker som hade genomfört den ryska revolutionen. Bolsjevikerna erkände, trots att anklagelserna var uppenbart orimliga. Omvärlden undrade hur detta kunde vara möjligt. Koestlers roman försöker svara på den frågan.

Huvudpersonen Rubashov utsätts för yttre påtryckningar. Men det främsta skälet till hans bekännelse är att han fortfarande känner lojalitet mot det parti och de idéer han vigt sitt liv åt. Många har upplevt denna förklaring som orimlig. Men senare vittnesmål och forskning har visat att Koestler hade rätt.

Helt lysande är också de två självbiografiska böckerna Pil i det blå och Den osynliga skriften. Koestler beskriver där sin tid som aktiv i kommunistpartiet 1931-38. Denna erfarenhet gjorde honom till en oöverträffad analytiker av kommunisternas synsätt och gjorde det möjligt för honom att skriva Natt klockan tolv på dagen.

Koestler bevittnade på nära håll flera av 1900-talets viktigaste skeenden, som till exempel det spanska inbördeskriget. De självbiografiska böckerna handlar dock inte bara om politik och världshistoria. Det finns ett starkt existentiellt inslag i dem. Koestler var också en skarp psykolog, inte minst när det gällde att analysera sitt eget beteende. Kombinationen av inre och yttre verklighetsskildring gör böckerna ytterligt fascinerande.

Inga självbiografiska verk har gjort starkare intryck på mig.

David Andersson är författare och redaktör på tidskriften Axess.