En demokratisk skyldighet

Mordet på Anna Lindh har drastiskt förändrat förutsättningarna för euroomröstningen i morgon. Sorgen och saknaden efter en av våra mest omtyckta och respekterade politiker får det att stockas i halsen. Debattglöden falnar och alla tankar på krona eller euro ersätts – helt naturligt – av djupare, mänskliga frågor.

Ändå ska, naturligtvis, folkomröstningen hållas. Riksdagspartierna har i samförstånd kommit överens om att hedra Anna Lindhs minne genom att låta demokratin ha sin gång. Något annat vore också otänkbart.

Men situationen är svår. I slutfasen har de avgörande tv-debatterna ersatts av en halvtimmes samtal om demokratin. Den utvecklande dialogen i mötet mellan människor i den svåra sakfrågan har fått stå tillbaka för ett slätstruket samtal utan bäring på "vår tids viktigaste fråga." Kampanjarbetet har ställts in. Insändare och debattartiklar har återkallats. Valaffischer rivs ner i förtid.

Det går naturligtvis hävda att det finns information att få för den som söker. Och nog har det skrivits en hel del både för kronan och för euron. Problemet är att erfarenheten visar att viljan att själv söka information alltmer har begränsats. För många inskränks det politiska engagemanget till att på sin höjd se slutdebatterna på tv.

För Kristianstadsbladet är det en demokratisk självklarhet – lika självklar som att omröstningen ska hållas – att debatten hålls i gång ända fram till slutet. Det är för oss bästa möjliga sätt att föra Anna Lindhs demokratiska budskap och gärning vidare.

Därför publicerar vi i dag ett debattinlägg från jasidan, representerad av europaparlamentarikerna Karl Erik Olsson (c) och Olle Schmidt (fp), och ett från nejsidanrepresenterad av nationalekonomen Nils Lundgren. Det är när åsikter bryts mot varandra i öppen debatt som vi lättare kan analysera deras värde. Den demokratiska traditionen får inte bagatelliseras.

Anna Lindhs död kommer att påverka omröstningsresultatet. Det visar inte minst de senaste opinionsundersökningarna.

Enligt gårdagens Sifomätning har nejsidan fortfarande ett stort försprång: 50 procent säger nej och 38 procent säger ja.

Undersökningen genomfördes på kvällen den 11 september. Men enligt gårdagens Skopmätning har opinionen svängt kraftigt: 50 procent säger ja och 50 procent säger nej.

Utgången av folkomröstningen är med andra ord omöjlig att förutspå.

Det väsentliga i morgon är att sakfrågan får avgöra. Att vi alla utnyttjar vår röst och använder den i enlighet med vår övertygelse. Folkröstningen om vi ska införa euron som valuta i Sverige eller inte handlar om just detta. Det är eurons för- och nackdelar som måste få ligga till grund för våra ställningstaganden, inget annat.

Det är inte läge att proteströsta, varken mot det meningslösa våldet eller mot etablissemanget. Att använda rösten blott och bart som en protest är att avstå från möjligheten att påverka Sverige i den riktning man själv anser är den riktiga. Det är att ta för lättvindigt på sin egen roll i den representativa demokratin.

Valhandlingen är alltid viktig. Söndagen den 14 september 2003 är den kanske viktigare än på mycket länge.