Enfaldig mångfald

Mångfald är både viktigt och bra. Genom mångfald får vi möjlighet att utveckla det nya och möjlighet att tillfredsställa de olika behov som människor har. Så sjunger mångfaldens kör. Och ingen av oss förnekar väl sanningen i det?

Jo, minst en gör det. Pysslingen AB är ett privatägt företag som bedriver skolverksamhet. De är en friskola och existerar främst då högern i Sverige anser att privata skolor ger mångfald och att kommunen inte skall ha ensamrätt på skolverksamhet. Trots att kommunen har ansvar för skolplikten och att den finansierar skolorna.

Pysslingen AB etablerar för närvarande förskola på högskoleområdet i Kristianstad. När de blev ombedda av kommunen att ta emot nyanlända barn, så kallade flyktingbarn, på en avdelning, tackade de nej med argumentet att "det är inte helt lyckat att placera nyanlända flyktingbarn i den typen av inriktning". (Kb 23/2).

Pysslingen har helt rätt. Människan är av sin natur rasist, i bemärkelsen att människor tenderar att ty sig till likasinnade. Öllsjö bebos av andra människor än Charlottesborg. Samhället är uppdelat och i folkmun kallas det: Lika barn leka bäst.

Högern, främst företrädd av liberalerna, anser att denna enfald i mångfalden är bättre än den gamla skolans mångfald. Då fick statarungarna sitta i skolan och skämmas för att de hade flott på sina smörgåsar, medan bondbarnen hade smör. I dag behöver statarungarna inte skämmas. Inte för att de ges samma förutsättningar, utan för att de inte kommer i kontakt med bondbarnen. De har avskiljts till en annan skola. De sitter inte längre i samma skolbänk. Det kallar liberalerna mångfald. Det kallar jag segregation, på gränsen till rasism.

Flyktingbarn är annorlunda och kan bära på hiskeliga erfarenheter. Pysslingen är däremot ett företag och måste värna om sitt företagsnamn, sina kunder och sin avkastning. Ekonomen kallar den segregationen för segmentering; att identifiera och vända sig till lönsamma kundgrupper.

På Pysslingens hemsida står vackra ord: "Talanger i samverkan och gemenskap, det vill säga nyttan av att lära tillsammans och att fungera i en social omvärld, talanggemenskap och utbyte." Men detta gäller inte flyktingbarn. Deras talanger är inte välkomna i Pysslingens gemenskap.

Jag påstår att friskolor är enfaldens banérbärare. De är små Rosengårdar, små läger av segregation där de ovälkomna kan urskiljas och sättas utanför. De är skolor för enfaldig mångfald, där vi skattebetalare betalar för stängslet. Så att bondbarnen slipper möta de otyglade statarungarna.

Den nya förskolan på högskolan kan därför redan nu ges sitt söta namn. Men inte Bullerbyn eller Villa Villekulla. Mitt förslag är Lille Rasisten.

Sven-Olof Collin är professor i företagsstyrning och verksam vid Högskolan Kristianstad.