För långtgående krav

Alliansregeringen är i EU-kretsen hårt trängd om asylrätten. De svenska reglerna är mer vidsträckta än genomsnittet i EU och följaktligen beviljar Sverige relativt sett fler uppehållstillstånd. Utöver konventionsflyktingar beviljas i denna del tillstånd till skyddsbehövande och personer som kan visa att det finns synnerligen ömmande omständigheter. Detta behöver inte innebära att det är de svenska reglerna som måste ändras. Ändå går nu regeringen i denna riktning.

På torsdagen meddelade statsminister Fredrik Reinfeldt (m) och migrationsminister Tobias Billström (m) att man har för avsikt att införa ett försörjningskrav för den som vill återförenas med sina nära i Sverige.

Förslaget kan verka humant, eftersom Billström gärna lyfter fram vikten av att de som anländer till Sverige får leva under ordnade förhållanden. Och med udden mot anhöriginvandringen är det svårt att argumentera emot. De som finns här i landet, men inte har bedömts behöva skydd behöver ju inte med nödvändighet återförenas just i Sverige. Att då ställa krav på försörjning, som man gör i alla EU-länderna i övrigt utom Belgien, behöver inte vara fel.

Att en sådan som riksdagsledamot Kalle Larsson (v) betecknar initiativet som "en av de mest allvarliga inskränkningar av flyktingars mänskliga rättigheter som skett på många år" visar mer att han inte har satt sig in i frågan än att det verkligen skulle vara så.

Risk finns ändå att systemet blir för fyrkantigt. Det är viktigt att familjer i behov av skydd kan hållas samman. Och när regeringen bara vill undanta barn, konventionsflyktingar och vissa kategorier skyddsbehövande från försörjningskravet väcks frågan om inte detta är för snävt. I gruppen skyddsbehövande finns de som har starka skäl att frukta till exempel dödsstraff eller tortyr om de återsänds till hemlandet och de som behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt, eller flyr undan en miljökatastrof.

Enligt barnkonventionen ska barnets bästa sättas i första rummet. Detta innebär dock inte med automatik att det bästa är en återförening just i Sverige. Men för dem som inte kan återförenas någon annan stans än här är det mer anständigt att inget försörjningskrav ställs.